Per Westerberg har en lång politisk erfarenhet som fd talman i Sveriges riksdag. Som sådan har han spelat en viktig roll i svenskt politiskt liv. Idag är han pensionär. Men har man en gång blivit injicerad med det starkt vanebildande elixir som politiken utgör är det svårt upphöra att engagera sig. Som pensionär åtnjuter man privilegiet att välja objektet för sitt engagemang och sin aktivitet. Per Westerberg har valt att engagera sig i kampen mot hedersförtrycket och deltar aktivt i VHEK:s arbete för att bredda organisationens verksamhet. Nedan följer ett samtal mellan två tidigare riksdagspolitiker – Per Westerberg, moderat och Amineh Kakabaveh, som idag ser sig som oberoende vänsterpolitiker.
– Hur kommer det sig att du vid sidan av din ”neutrala” position som fd talman kommit att engagera dig för hedersproblematiken?
Mitt engagemang grundar sig i att det handlar om en grupp människor som är mycket utsatta och som kanske utgörs av de mest försvarslösa och de mest skyddsbehövande I vårt samhälle. Dessutom finns det ju en lång tradition och diskussion i Sverige om hur man skall stärka utsatta grupper. Problemet har blivit angeläget och mer akut när vi har fått invandrade grupper i samhället, som på grund av andra kulturella traditioner inte fullt ut respekterar kvinnans ställning I samhället utan uppträder på ett sätt som är oacceptabelt. För mig har det varit naturligt att engagera mig, att stödja dessa grupper av kvinnor.
Som talman är man ju begränsad I sin politiska verksamhet, men det här är ju en så allmän och bred fråga, för vilken det finns ett starkt stöd I det svenska samhället. Det handlar om allas lika rätt och värde. Då gäller det att se till att de mest utsatta – invandrade kvinnor, som inom hederskulturen som förtrycks i vårt land – får sitt skyddsbehov tillgodosett
Var det då, när du var talman och vi startade vårt nätverk i riksdagen mot hedersförtrycket som du engagerade dig eller hade du tidigare känt till att det här problemet fanns. Hur var det för dig? Du blev ju faktiskt starkt personligt engagerad.
När vi startade nätverket med jämställdhetsfrågor i riksdagen uppstod det problem med hederskulturen och dess yttringar. Det blev alltmer tydligt att detta var en av de svåraste och besvärligaste frågorna. Problemet bestod i att det inte uppmärksammats i tillräcklig grad. Det hade dessförinnan förekommit vissa diskussioner, men inom en ganska snäv krets.
Det handlade således om att skapa möjligheter att nå fram till andra, att kunna bryta delar av mönster och föreställningar, som gjorde att man inte ville ta tag i frågan på allvar. Det var frågor som handlade om mänskliga rättigheter, om människor som I många fall flytt från områden där deras mänskliga rättigheterna kränkts, men som sedan fann att de I vårt samhälle hamnade i en ny och annorlunda situation men likafullt mötte likartade oacceptabla förtryck som de hade utsatts för i hemlandet. Flykten hade till exempel i familjesammanhang inte inneburit någon förändring alls för många kvinnor. De var lika förtryckta här som där. Jag tyckte att det var självklart och naturligt att jag engagerade mig på ett viktigt och mycket eftersatt område. Det handlade ju om mänskliga rättigheter, som i Sverige borde vara okontroversiellt. Men det visade snart att riktigt så enkelt var det inte.
– Sverige är ett land som tagit emot många invandrare och flyktingar.
Det borde praktiskt taget vara omöjligt att inte stöta på och lära känna någon med invandrarbakgrund – granne eller arbetskamrat. I din position måste det ha varit extremt oundvikligt. Både privat och som talman i riksdagen måste du ha ett väldigt kontaktnät.
Det finns självklart möjligheter till många offentliga kontakter, men för min del gavs det dessutom möjligheter till nära privata sådana i och med att vi har invandrade familjemedlemmar. Två stycken. Genom dem får man en extra god insyn i förhållanden på ett sätt som andra kanske inte har.
Våldet och den rigorösa kontrollen
– Det handlar alltså för din del om både ett personligt och politiskt engagemang. Det sistnämnda på ett övergripande plan som du förväntade dig borde vara okontroversiellt.
När det handlar om frågor som rör en isolerad grupp väl uppmärksammas av samhället och som avviker från det som vi uppfattar som normalt i samhället i stort blir det snart uppenbart för många hur felaktigt det hedersrelaterade våldet och det rigorösa kontrollerandet av kvinnor är.
Kvinnors ställning I Sverige har varit väldigt olika genom tiderna. Det råder det ingen tvekan om. Likafullt brottas vi fortfarande med jämställdhetsproblem. De nordiska länderna har inte haft någon livegenskap eller något slaveri på samma sätt som länderna på kontinenten. Vi utgör en sorts europeiskt undantag. Ägandet av människor och den rigorös kontrollen av människors dagliga liv är oss idag mycket främmande och det ska det fortsätta att vara.
– I riksdagen fick du en bred utblick och via familjen och dess kontakter har du fått en djup och nära insyn. Du har ju haft en mycket speciell position I Sveriges riksdag. Den är viktig och kan ge inflytande samtidigt som den kan vara begränsande. Vi har båda från var sitt håll lyckats med att medverka till en lagstiftning på ett för många kontroversiellt område. Mycket återstår dock att göra. Lagar är en sak, genomförandet av dem är en annan. Det saknas ofta resurser till att genomföra de lagar vi stiftat. I vilken utsträckning, tror du att t.ex. reseförbudet när det gäller uppfostringsresor eller förhindrandet avkönsstympning kommer att fungera? Hur upplevde du dessa frågor när de kom dig nära – ända in i familjen. Vid vilken punkt uppfattade du tydligt och klart att allt hängde samman?
För mig var det nog inte vid någon bestämd tidpunkt jag insåg hur det förhöll sig utan att insikten och medvetenheten kom stegvis. Engagemanget blev självklart starkare när problemet infann sig i min familj. Då blir man naturligtvis mer uppmärksam på brister I samhället och ser dem tidigare och tydligare än andra. Och sedan vet ju både du och jag som gamla parlamentariker att en lagen inte är bättre än dess tillämpning. Och ibland är det kulturen som är starkare än lagen. Det tar tid att få lagar att slå igenom. En talman har ju egentligen ingen makt mer än att han har tillgång till gruppledarna för samtliga partier och kan vara på samtalande fot med alla. Och det är en stor styrka I sig för det skapar möjligheter att göra saker genom att man får både överblick och insyn, möjligheter att förmedla kontakter och därmed skapa förutsättningar för förändringar?
Integration och parlamentarisk tröghet
– Ja, men tyvärr var det väldigt svårt också på den tiden. Bara det att jag själv tillhörde ett parti, Vänsterpartiet, som inte klarade av att ingå i riksdagens tvärpolitiska nätverk mot hedersvåld. Ingen från Vänsterpartiets riksdagsgrupp ville engagera sig. Partiet saknas fortfarande I nätverket.
Det kanske är ganska naturligt i och med att en del partier har flera företrädare som kommer från olika kulturer. Detta är en svårare fråga för sådana partier än för andra. Jag tror att I ditt parti, eller det parti du tillhörde I riksdagen, fanns flera som hade en annan syn från början. Att förstå hedersproblematiken är en utvecklingsprocess, vågar jag säga.
Det handlar också om respekt för den lagstiftning som finns och kritik av den för att kompletteringar och förändringar ska kunna ske och skapa ett bättre skydd för utsatta grupper.
Det här är inte den enda frågan där man behöver visselblåsare för att man ska kunna komma åt en del av problemen. Det är naturligtvis så att det är lite svårare I en del grupper än i andra. Det kommer vi inte ifrån.
– Du var inne på att det finns krafter I samhället som faktiskt upprätthåller ett ofta religiöst motiverat förtryck. Vi har varit engagerade och har båda skrivit debattartiklar och motioner om religiösa skolor, när det gäller slöja på barn, bidrag till samfund och föreningar som inte respekterar våra demokratiska och mänskliga rättigheter. Problemet i dessa sammanhang, såväl i kommuner och regioner som i riksdagen har, tror jag, varit att en del politiker lierat sig med dessa bakåtsträvare och beviljat dem kommunala och statliga bidrag finansierade med skattemedel
Det har aldrig givits någon tydlig signal till de här grupperna. Man har varit alltför överseende. Kan inte en alltför långt driven tolerans också vara en av orsakerna till att arbetet har blivit svårare. Man hade överseende med Bahabir, som till slut dömdes fängelse för bl.a. skattebedrägerier.
Jag kan bara konstatera att integrationskrafterna I det svenska samhället har varit svaga och kanske även kraven på att man skall respektera de lagar som stiftats här. Vi har brustit i att skapa en bättre fungerande integrationsprocess och tagit människors respekt för mänskliga rättigheter för given. Vill vi bättra oss på den punkten måste vi komma till rätta med det hedersrelaterade förtrycket och våldet.
Kultur, i begreppets vidaste mening, är något väldigt starkt. Det ser vi ibland, som du nämnde, när partiföreträdare, som av partierna värvats i syfte att skapa kontakt med olika invandrargrupper, kanske inte har full förståelse för stiftade lagar, respekten för individens rättigheter eller för vårt demokratiska statskick, som är en del av vår kultur i Sverige.
Du kanske kände av det själv när du kom till Sverige för ett par decennier sedan. Det inträffar kulturkrockar. De handlar om anpassning, bättre förberelikafullt respektera mänskliga och demokratiska rättigheter, människors rätt till sitt eget liv och rätt att forma sin egen framtid.
Demokrati och klaner
– Problemet är att de invandrare som ansluter sig till de politiska partierna ofta är ledarfigur med egna agendor. Det har visat sig i flera fall att både kommunal- och riksdagspolitiker tvingats avgå av den orsaken. Ett problem i vårt samhälle är att politiker och makthavare samtidigt kan vara klanledare eller ledare inom ett religiöst samfund. De söker inte gehör och röster utifrån ett politiskt program utifrån sin etnicitet eller religion. Det är för mig märkligt att människor i det demokratiska och sekulära Sverige väljer politiker efter klantillhörighet eller trosinriktning istället för utifrån partiprogram. I mitt hemland, Kurdistan/Iran, kan man mycket tydligt se hur det blir när religionen och klansystemen spelar den roll som tillkommer politiken.
Man kan faktiskt urskilja vilka grupper det är som integreras snabbt, Det är de som saknar klanstrukturer. De som kommer från kulturer som liknar den svenska är mer lättintegrerade. Jag tror vi kanske har ställt för låga krav. Vårt utbildningssystem är otillräckligt och för dåligt anpassat till de förhållanden som uppstår när det kommer stora grupper flyktingar.
Hederskulturen är ju något som har funnits och finns I många länder. Men I det svenska samhället har de försvunnit för länge sedan. Jag tror att vi i stora delar av världen har upplevts som ganska aparta. Vi har tidigare inte haft behov av någon särskilt välutvecklad integrationspolitik och integrationslagstiftning, eftersom moderniseringen av Sverige under förra århundradet ägde rum i ett tämligen etniskt och kulturellt homogent land.
Nu är det inte det på samma sätt längre. Sverige kan inte gå bakåt i tiden och bli ett klansamhälle utan demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen. Du måste ha upplevt mycket av detta när du själv kom till Sverige.
– Naturligtvis, men det var också därför jag blev någon slags blåslampa när jag blev socialarbetare och bodde I en segregerad förort. Jag såg hur hemlandets kultur hade tagit plats i tapeterna hemma hos folk. I mitt hemland var det regimen som konserverade en förtryckarkultur, som bevarade reaktionära föreställningar om kvinnans underordnade ställning. Här upptäckte jag till min förfäran att dessa föreställningar levde vidare i invandrarfamiljerna. Klanstrukturerna var orubbade.
Överallt – i föreningslivet, i de religiösa samfunden, bland grannar, till och med på SFI träffade jag kvinnor – och även en del män – som inte vågade berätta hur deras levnadsvillkor egentligen gestaltade sig. Det fanns en rädsla för illasinnad ryktesspridning, som är en av det auktoritära patriarkala samhällets starkaste härskarmekanismer. Jag förundras fortfarande över varför så många annars välorienterade och insiktsfulla politiker inte ser det. Jag frågar mig: Vill de inte se? Vad är i sådan fall orsaken till deras blindhet?
Man kan spekulera mycket I detta, men jag tror att en del av förklaringen ligger i att man inte har varit observant nog. Det har inte varit något problem förrän nya grupper från andra kulturer har kommit till Sverige. Om vi studerar Sveriges historia under 1900-talet har det funnits starka folkrörelser. De har varit demokratiskt styrda. De har varit representativa för sina grupper och varit förkämpar för demokratin – allt från frikyrkorna, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen har de demokratiska principerna tillämpats i Sverige oavsett om det handlat om riksdagen eller minsta frimärkssamlarförening.
Man har varit ganska ovan vid att hantera klaner eller grupper som har varit väldigt kontrollerande och inte respekterat de demokratiska och mänskliga rättigheterna utan istället upprätthållit kulturella sedvänjor som hedersrelaterat våld och förtryck, vilket inte är acceptabelt I ett modernt svenskt samhälle. Det är en ny dimension vid sidan av. Och den, tycker jag, är väldigt viktigt att uppmärksamma och få stopp på. De ledargestalter vi behöver i Sverige är inte klanhövdingar utan sådana som arbetar och kämpar för demokrati, mänskliga rättigheter och även följer de i demokratisk ordning stiftade lagar, med vars hjälp vi ska skydda det mest sårbara och de mest skyddsbehövande I samhället. Och det är många människor, framförallt unga människor från andra länder, som kommer in I en ny kultur som har svårt att skydda sig mot krafter som försöker kontrollera, manipulera och förtrycka dem.
Fördjupad utbildning
– I den hedersrelaterade kulturen är det också så att förtrycket utövas av pappan, mamman, syskonen, kusinerna. I vår bok Hedersförtryck, Berättelser från Sverige och världen berättas det till och med att en mors egna söner kontrollerar henne och döttrarna. Kontrollen och förtrycket är särskilt stark om kvinnan försöker skilja sig, Den fortsätter till och med efter det att hon lyckats skilja sig.
Som jag ser det måste det alltså till utbildning om mänskliga rättigheter. Behovet är stort och utbildningen måste gå på djupet. Tidigare har vi inte haft samma stora behov av något sådant. Det har varit svenska självklarheter. Behovet har uppstått under senare årtionden. Vi måste se till att få en utbildning I grunden, kunskap om vad man får göra och inte göra och vad enskilda människor har för rättigheter. För det är ju helt oacceptabelt med hederskulturernas kontroll och våldsbenägenhet. Den har ju ingenting med ett modernt samhälle att göra. Hederskulturen och hedersförtrycket strider mot FNs Deklaration om mänskliga rättigheter och en lång rad andra internationella deklarationer. När det dock kommer till kritan är det till syvende och sist så att I Sverige gäller svensk lag. Och den gäller alla. Det finns inga undantag från detta.
Både du och jag vet att det finns många religiösa skolor. Vi pratar om utbildning och om hur viktig den är. Vi vet att det finns en hel del religiösa skolor, som det finns skäl att förhålla sig tveksam till. Vi pratar om att utbildning kan förändra. Men i vilken riktning sker förändringen i de religiösa skolorna? Elever som går i dessa skolor har kommit till oss i VHEK och berättat att problemen för dem börjar där. Där tillämpas könsapartheid. Flickor och pojkar skiljs åt i klassrummet. Det ideologiska innehållet är av den arten att det ger utrymme för hederskulturen att frodas. Regeringar och myndigheter har länge vetat om att det förhåller sig så. Likafullt ger staten stora bidrag till dessa skolor. Detta kan inte vara annat kontraproduktiv politik om man eftersträvar en demokratisk skola som syftar till att jämställdhet och kvinnofrigörelse.
Vi har en alldeles för svag Skolinspektion. Den borde vara mycket skarpare och tydligare. Skolor som inte respekterar de grundläggande demokratiska normerna I den svenska kulturen, lagstiftningen, mänskliga och demokratisk rättigheter, ska naturligtvis inte finnas. Dessa grundläggande krav måste respekteras och följas. Sker inte detta ska skolorna, enligt min uppfattning, stängas. Alla människor har ett skyddsbehov och skyddsrättigheter. Är det så att religiösa friskolor inte klarar av detta finns inget fog för deras existens. Både du och jag har sett att det finns stora problem. Det gäller att komma till rätta med dessa. Och då måste man vara vass. Jag tycker att Skolinspektionen har börjat bli lite vassare. Jag kan inte svara själv på om vi behöver ge den skarpare instruktioner eller effektivare verktyg. Det gäller för övrigt även tillsynen på kommunala skolor, där det kan finnas olika former av missförhållanden som inte är acceptabla. Nu är det bara friskolor som Skolinspektionen ägnar sig åt. Granskningen skall vara lika sträng och noggrann för alla och föreligger det missförhållanden skall man ingripa..
Myndigheternas ansvar
Jag håller med dig. Samtidigt vet vi att det inte är så samhället ser ut. Under de senaste 20 år, sedan Fadime mördades, har man oavsett regering, gjort stora satsningar, men inte åstadkommit så mycket. Ett hinder har varit att människor tror, att bara för att man tillhör en annan kultur eller religion så gäller inte lagstiftningen. Det har även funnits en slapphet och ett naivt synsätt på människor som gjort att de här religiösa skolorna, de etniska och religiösa föreningarna – inte alla såklart, men många av dem – fortsätter att bevara hedersförtrycket.
Det värsta är att man inom många myndigheter och organisationer i civilsamhället vet om detta. Det finns en slags outtalad acceptans. Bara för att det handlar om andra kulturer kan man inte ingripa mot hedersförtrycket. En sådan inställning innebär en normalisering av förtrycket. Politiken borde, som du sagt flera gånger, skydda kvinnorna och barnen som är skyddslösa. Varför ska man ha olika måttstockar för skolor och samfund I det sekulär Sverige? För det första tycker jag skolan ska förstatligas och undervisningen stå på vetenskaplig grund. Varför ska man behöva ha skolor som predikar Livets ords budskap eller islamiska skolor. Vilken riktning sitter inne med den sanna tron om livet efter detta? Det handlar om att skilja på vetenskap och tro.
Det ska naturligtvis vara så att Skolinspektionen måste vara vass och noggrann i sitt arbete. Även om man driver en skola måste man ha en viss neutralitet. Framför allt måste den utgå från de normer som finns I samhället och I lagstiftningen. Det här är ju ett av det demokratiska samhällets problem. Det flyttar in grupper av människor som blir nya svenskar, som inte är tillräckligt observanta eller införstådda när det gäller vårt demokratiska synsätt och vår demokratiska praktik eller inte har någon djupare förståelse och respekt för våra lagar och hur de stiftas.
Jag tror att tillsynsorganen typ Skolinspektionen har varit för svaga och kanske fortfarande är det. Det är ju de här inspektionerna och tillsynsmyndigheterna som ska skydda det och dem som verkligen behöver skydd och avlägsna en del av de fenomen som är helt främmande för ett modernt demokratiskt samhälle som skall värna om allas lika värde.
De här religiösa skolorna har varit en tillflykt för dem som är motståndare till demokratin. Vår organisation, VHEK har ju verksamhet på många håll ute i landet och möter många människor. Både jag och du har varit med och bjudit in ungdomar och framför allt unga tjejer har då berättat om de religiösa skolorna. Om någon förälder vill upprätthålla hedersförtrycket, då är det de religiösa skolorna perfekta, för att där är insynen dålig. Du kommer säkert ihåg att en tjej som gick på en skola I Malmö, som berättade för oss i Riksdagens nätverk mot hedersförtryck att när Skolinspektionen kom på besök så var allt frid och fröjd, men eleverna berättade sedan om hur det egentligen stod till med skolan. När Skolinspektionen givit sig av återgick man till sin vanliga ordning som var klart annorlunda den som varit rådande under Skolinspektionens närvaro. Om man verkligen går till botten med förtrycket och diskrimineringen, måste man gå till väga på ett annat sätt..
Visselblåsare skall vi samhället vara tacksamma för att de finns. De kan avslöja korruption och andra missförhållanden som kan finnas både i statsapparaten och i näringslivet i t.ex. bolagsstyrelser. De utgör inte sällan skydd för våra demokratiska rättigheter och skydd mot ekonomiska oegentligheter och svindlerier. Men som visselblåsare utsätter man sig för personliga risker. Jag funderar ibland på om man skulle kunna utforma en instans i samhället där man anonymt kunde anmäla problem som man borde titta närmare på. Det finns inte så gott om sådana människor som kan ställa sig rakt upp och ner och tala om missförhållanden och sedan orkar med allt som följer av visselblåsandet. Jag har I flera bolag sett värdet av visselblåsare. Blotta kunskapen om en sådan instans skulle få människor att avhålla sig från korruption. Vi måste försöka hitta bra lösningar just för dem som är riktigt sårbara och skyddslösa och som annars aldrig vågar säga eller göra någonting åt dolda missförhållanden,
Jag förstår din poäng. Men i bolagsstyrelser sitter det vuxna människor, men nu talar vi om barns påståenden, vittnesmål och berättelser. Man ska nog också fråga sig: Hur kan en lärare försvara sig mot elevers anklagelser. Sådant kan sluta i förföljelse och hot riktade mot läraren. Elevers visselblåsning kanske på något sätt blir allmänt känd och kan då skada lärarens anseende för all framtid. Man ska inte tro att myndigheters hemligstämplingar är så hemliga som det låter. Vi har själva stött på fall där människor som t.ex. haft skyddad identitet och hemlig bostadsort men tvingats flytta upprepade gånger för att uppgifter läckt ut från myndigheter.
Jag menar vi pratar inte bara om vuxna kvinnor, vi pratar om barn. Varför ska de täcka sig, Varför är det så kontroversiellt för svenska politiker att säga: Vi förbjuder religiösa symboler i skolorna. Det har man gjort I Frankrike, Det blev ingen våg av beskyllningar för rasism även om några försökte sig på att dra rasistkortet. Det fick inget större gehör. Vill man ta flickors självständighet på allvar och bli säkra på sig själv och äganderätten till sin egen kropp som i Frankrike, varför är samma sak så svår och kontroversiell i det frigjorda Sverige?
Jag delar uppfattningen att omyndiga barn inte ska bära slöja. Jag skulle själv gärna rösta för ett förbud mot detta. Något slöjförbud för vuxna, myndiga kvinnor är jag inte någon anhängare av. Det måste finnas en frihetsgrad när det gäller vad man själv vill eller inte vill. Slöjan är ett verktyg för kontroll och maktutövning. Men det är en avvägning som man måste göra och sådana brukar leda till konflikter. Jag tycker att det överväger att små flickor inte ska behöva gå med slöjor. Jag tycker att ett fritt val av barnet själv är viktigare än den andra sidans argument där omsorgen av barnet slagit över i kontroll och makt över barnet
Politiska partiers ansvar
Det har blivit ännu fler slöjor på barn exempelvis I Skärholmen. Där ser man väldigt små flickor bära slöja på morgonen när de går till skolan. Åtta av tio är beslöjade. Slöjan ger ingen frihet och den ger inget skydd som det påstås.
Vad är det för skydd, som slöjan ger? De ska skydda oss kvinnor från ”männens onda blickar”, sägs det. Varför är mäns blickar onda och farllga?
En del kvinnor tvingas faktiskt att leva dubbelliv. När jag var I Fittja häromdagen och såg en grupp unga vuxna kvinnor. Jag tror att de var 18-19 år. De var på väg till något nöjesetablissemang eller någon bättre restaurang. Det syntes att de hade lagt fin make-up. Så såg jag att de började ta av sig sina långa fotsida draperier och huvuddukar. ”Vad gör ni? Vad håller ni på med”, frågade jag. ”Vi byter bara om!” Plötsligt hade jag en grupp fantastiskt vackra tjejer framför mig. Det var helt otroligt. Fem stycken Askungen i verkligheten. Jag frågade inte mer för att andra inte skulle höra. Men jag insåg vilka risker de tog. Varför ska man behöva leva sådant dubbelliv?
Framförallt tycker jag att hederskulturen är ett sätt att skilja ut sig från resten av samhället. Tjejerna som du träffade och levde dubbelliv höll på att ta sig in i det. De vill känna sig fria och uppleva ett ögonblick av självbestämmande. Jag tycker det är viktigt att unga människor kan göra sådana saker som de där flickor gjorde. Därför ska ingen påtvingas slöja som barn – dvs. flickor under 18 år. Slöjan skapar någon form av särart och ovilja till att finnas med I samhället.
Jag tänkte också på det viset. Flera politiska partier vrider sig som maskar när man tar upp hederskulturen och hedersvåldet. Du Per, är ju inte aktiv politiker som tidigare, innehar inga positioner idag, men vill ändå vara med och påverka utvecklingen. Du har dock en lång politisk erfarenhet inte bara som talman utan också som medlem i moderaterna. Varför intar moderaterna en så vacklande hållning när det hedersproblematiken.
Jag kan nog inte ge något riktigt klart svar på den frågan. Det försiggår ju som alltid I samhället en diskussion om frihetsen gränser – om frihet och ansvar. Föräldrarna vill ha kontroll och vill påverka barnens framtid. Barnen å sin sida söker friheten, men är inte fullt ut mogna att ta det fulla ansvaret för sin handlingar. Det är en evig frågeställning. Jag är emot ett överdrivet kontrollbehov. Inom hederskulturen går det så långt att kontrollbehovet övergår total dominans till den grad att barnens frihetslängtan förkvävs. Dessutom är det så i att hedersvåldet riktas mot barnen, särskilt mot flickorna och är accepterat den sociala omgivning man lever i.
Jag uppfattar kravet på att bära slöja som en del av hederskulturen. Det ingår som en del av kontrollen av flickorna, som jag tycker är oacceptabel. Uppfostran blir till underkastelse. Det går emot ett sunt föräldraskap. I den delen tycker jag att barnens rättigheter går före. Jag kan inte svara på varför olika partier landar på olika linjer i den här frågan. Vi har en besvärlig debatt kring attityden till främmande kulturer där man ibland har svårt att föra en saklig diskussion inom alla partier? Och begreppet kultur är i svenska språket ett synnerligen svävande och otydligt begrepp med en mängd definitioner. Men till den diskussionen får vi återkomma vid ett annat tillfälle. Den kommer säkert att bli lika intressant som den vi just haft.
