F

Från hedersförtryck till frihet: Delilahs resa

Delilah växte upp i en ortodox kristen familj där hederskultur var vardag. Med en pappa från Mellanöstern och en svensk mamma, blev hennes uppväxt en blandning av kulturer och traditioner. Men det var pappans strikta regler och kontroll som kom att prägla Delilahs barndom och ungdom. I dag delar Delilah modigt med sig av sin historia för att hjälpa andra i liknande situationer och öka medvetenheten om hedersförtryck i Sverige.

En barndom präglad av regler och begränsningar

När man är uppvuxen med hedersförtryck så vet man inte om det själv. För mig var det så att allting som hände, liksom alla de regler som fanns, var något helt normalt, förklarar Delilah.

Redan som barn märkte Delilah att hennes familj skilde sig från andra. Medan klasskamrater fick åka på skolresor, fick hon stanna hemma. Korta kjolar var förbjudna och att prata med pojkar var absolut otänkbart. Särskilt muslimska pojkar var tabu.

”Vi fick höra att pratade vi med en muslimsk kille, så skulle vi minsann få oss en kännbar läxa. Vi skulle inte skämma ut familjen på det sättet. Kristna flickor träffar inte med muslimska pojkar”, minns Delilah.

Våldet var också närvarande i hemmet. Delilah berättar om ett tillfälle när hennes syster kom hem fem minuter sent:

”Pappa stod där redan i hallen och drog in henne i lägenheten och slog henne för att han trodde att hon hade gjort något dumt. Sådant ledde till att vi alltid var på vår vakt.”

Ökad kontroll och drömmar om frihet

När Delilah kom upp i tonåren blev reglerna ännu striktare. Hon fick inte noppa ögonbrynen, sminka sig eller ha urringade kläder. Allt för att inte ”locka folk att titta på henne och därmed skämma ut familjen”, som hon uttrycker det.

Efter hand började Delilah ifrågasätta familjens normer. Hon såg hur andra ungdomar levde och undrade varför det var fel när hon gjorde samma saker som alla andra.

Hon greps av tvivel. Men trots sitt tvivel förstod hon fortfarande inte fullt ut att det som hände hemma var fel.

En vändpunkt kom när Delilahs pappa började prata om giftermål. Vid 14 års ålder fick hon höra att hon snart borde gifta sig. Senare försökte pappan övertala henne att gifta sig med en man från hemlandet.

Han sa att det är bättre om du tar någon som inte kan svenska, för då kommer han inte förstå att du är onormal. Och sedan när han skaffar barn med dig, då kommer han inte kunna lämna dig för ni har barn tillsammans, hade fadern förklarat.

Upptäckten av en annan verklighet

Det var först i vuxen ålder som Delilah började inse att det hon upplevt varvhedersförtryck. En avgörande händelse var när hon lyssnade på en dokumentär om det hedersrelaterade mordet på Fadime Sahindal, som dödats av sin far.

”När jag lyssnade på den där dokumentären så var det någonting som väcktes i huvudet. Men jag fattade inte riktigt vad det var. Men jag kände igen mig mycket i det som skildrades,” säger Delilah.

Inspirerad av detta började Delilah forska mer om hederskultur. Hon lyssnade på fler dokumentärer och skrev i skolan till och med sitt examensarbete i ämnet. Det var under denna period som hon också träffade sin nuvarande partner – en man som inte delade hennes religiösa bakgrund.

Kärlek och konflikt

Förhållandet med den nya partnern blev en katalysator för förändring i Delilahs liv.

För första gången vågade hon följa sitt hjärta utan att först fråga om mannens religion. Men lyckan var blandad med rädsla för sin egen familjs reaktion.

”Vi åkte hela tiden på hemliga dejter. Skolan gjorde ett specialschema så att de dagarna som jag skulle vara hemma var jag med honom,” berättar Delilah. Under två år levde vi i ett hemligt förhållande.

För att kunna hålla kontakten med sin partner skaffade Delilah en hemlig mobiltelefon som hon gömde i sin bh.

Jag var hela tiden rädd att de skulle komma på den här mobilen. Ingen visste om den,” säger Delilah.

Vändpunkten: Att lämna familjen

Efter år av inre kamp bestämde sig Delilah till slut för att lämna sin familj. Det var ett svårt beslut som föregicks av mycket planering och oro.

”Jag planerade det i över ett år och jag tog kontakt med socialtjänsten och sådana saker. Jag visste inte vad som skulle hända mig. Skulle han försöka leta upp mig?” berättar Delilah om sin rädsla inför uppbrottet.

Beslutet att lämna familjen var inte lätt och följderna var smärtsamma. Delilah förlorade kontakten med flera familjemedlemmar och lever idag med skyddad identitet. Men hon ångrar inte sitt val.

”Det är inte lätt att ta sig från hederskultur. Man har ju bara den familjen man har”, reflekterar Delilah. De första åren efter att jag lämnade, allt var så svårt. Allting! Så fort jag blev ensam, kändes allt konstigt. Jag blev ledsen, jag grät, jag fick panik.”

Ett nytt liv och en ny mission

Trots svårigheterna har Delilah byggt upp ett nytt liv för sig själv. Hon har fortfarande kontakt med ett av sina syskon och hoppas att relationen med resten av familjen kan förbättras med tiden. Hennes pappa frågar ibland efter henne, vilket Delilah ser som ett tecken på att han kanske börjar förstå konsekvenserna av sitt agerande.

Idag använder Delilah sina erfarenheter för att hjälpa andra och öka medvetenheten om hedersförtryck. Hon är kritisk till hur samhället ofta misslyckas med att identifiera och hjälpa barn som lever under hedersförtryck.

”Jag har lite svårt än i dag att läsa när jag scrollar på TikTok, på Facebook eller när det tas upp någonting om hedersvåld i media, Det är svårt att läsa om Fadime – inte minst på årsdagen av mordet på henne”, säger Delilah frustrerat.

Delilah betonar vikten av att det pratas mer om hederskultur i skolan och av att utbilda myndigheter och organisationer i samhället om att hedersförtryck förekommer i många olika kulturer och religioner, inte bara bland muslimer som många tror.

”Jag är kristen, men kristna är inte heller befriade från hederskulturen och hedersförtrycket. Vi har haft och har hederskultur bland kristna här i Sverige,” påpekar Delilah.

En röst för förändring

Genom att dela med sig av sin historia hoppas Delilah kunna inspirera andra som lever under hedersförtryck att söka hjälp och våga ta steget mot frihet. Hon understryker att det inte är lätt att lämna sin familj, men att det är möjligt att bygga ett nytt liv.

”Jag valde inte bort dem, utan jag valde bort kulturen, förklarar Delilah. Jag kan förstå att de tycker att jag svikit dem.  De hyser inget hat mot mig. Det gör de inte.

Men jag tror att de har svårt att acceptera mitt ställningstagande. Delilahs berättelse är en påminnelse om den komplexa verklighet som många lever i, även i dagens Sverige. Den visar på vikten av fortsatt arbete mot hedersförtryck och behovet av ökad förståelse och stöd för de som drabbas.

Avslutningsvis uppmanar Delilah samhället att ta hedersförtrycket på större allvar och att se bortom stereotyper och fördomar. Hennes mod att berätta sin historia ger hopp om en framtid där fler vågar bryta sig loss från förtryckande strukturer och där samhället står redo att stötta dem i deras kamp för frihet och självbestämmande.

CategoriesNummer Tretton

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *