Den 21 januari 2002 mördades 26-åriga Fadime Sahindal i hederns namn av sin pappa i Uppsala. Det har gått 23 år sedan Varken hora eller kuvad bildades för att arbeta vidare i Fadimes anda.
Det har sagts att mordet blev ett uppvaknande för Sverige. Men det har varit en väckning som dragit ut på tiden och som många starka röster länge försökte tysta. Dagens svenska regering har varit bra på att uttrycka sina ambitioner i tal men dålig på att omsätta orden i handling.
En kärna i hederskulturen handlar om kontrollen av kvinnors oskuld och kyskhet. Nyligen åtalades en gynekolog för sexuellt övergrepp. Fallet handlar om en så kallad oskuldskontroll på en flicka. Det här visar behovet av en tydlig kriminalisering av såväl oskuldskontroller, oskuldsoperationer som utfärdandet av oskuldsintyg.
Redan hösten 2021 kunde jag och dåvarande justitieministern Morgan Johansson (S), som en del av en gemensam uppgörelse, presentera utredningsdirektiven för att få till stånd en sådan kriminalisering. Sommaren 2023 var utredarna färdiga, men sedan dess har regeringen dröjt med att lägga fram något förslag för riksdagen.
Hedersförtrycket i Sverige har också internationella förgreningar eftersom barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning kan planeras eller utföras i andra länder. Det här är inte siffror i statistiken utan verkliga flickor som fått sina liv och sina framtidsmöjligheter förstörda. I en reportageserie försökte Sydsvenskan nyligen ta reda på vad som hände med 15-åriga Yamina från Malmö, som plötsligt försvann från sin skola. Spåren slutade i Turkiet.
För snart fem år sedan var jag med om att samla alla riksdagens partier (utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet) bakom en gemensam motion med kravet att säkra att det inom utrikesförvaltningen skulle finnas tjänstemän specialiserade på frågor om bland annat barn- och tvångsäktenskap och könsstympning. Men nu har regeringen beslutat att skära ner på de tjänster inom utrikesförvaltningen som arbetar med barn som förs utomlands för att utsättas för olika former av hedersförtryck.
Jämställdhetsminister Paulina Brandberg har erfarenhet av att som åklagare arbeta med internationell organiserad brottslighet. Vi som träffat henne vet också att hon har ett stort engagemang för vålds- och hedersutsatta kvinnor och flickor men det verkar vara svårt att få detta uttryckt i den nuvarande regeringens politik.
Därför är vi många som blev besvikna på Bramberg när hon försvarade besparingen med argumentet att det är bättre att hindra människor att överhuvudtaget föras utomlands. Men detta är en motsättning som inte finns. När samhället sviker alla unga som blivit bortförda skickar man också signalen att man har gett upp, vilket ökar risken för ytterligare brott.
Vi i VHEK har länge drivit en rad politiska krav och formulerat några nya som presenteras nedan för förbättrade livsvillkor för barn och unga som är hedersutsatta.
1. Utreseförbudet hjälpte inte
Kommunen ville att Yamina skulle få utreseförbud vilket gör det brottsligt för föräldrarna att ta henne utomlands. Men när ärendet skulle beslutas i domstol verkade det som att familjen redan rest iväg. Ingen visste säkert. Men både förvaltningsrätten och kammarrätten ansåg att det inte gick att sätta ett utreseförbud på personer som inte finns kvar i Sverige.
2. Oklart brott när en 16-åring med LVU försvinner utomlands
Polis och åklagare hade svårt att hitta en brottsrubricering när Yamina försvann. Brottet ”egenmäktighet med barn” kan bara användas för barn som är under 15 år. Det var inte Yamina.
3. LVU läggs ner
Om inte socialtjänsten hittar ett barn som ska omhändertas enligt LVU, Lagen om vård av unga, inom fyra veckor läggs ärendet ned. ”Rättens beslut om vård upphör att gälla, om vården inte har påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft”, står det i lagtexten. Yaminas fall var öppet lite längre, i två månader. Men därefter var det ingen som längre letade efter henne. Det räckte att familjen höll sig undan i två månader.
4. Det saknas regler i skolan
När föräldrar skriver under ett papper för att lyfta sitt barn från en skola, finns det inga regler kring uppföljning om vad händer med barnet efter att det är utskrivet från en skola.
Det måste finnas regler, särskilt kring barn som riskerar hedersförtryck.
5. Brist på kompetens
Myndighetspersonal inom skolan och socialtjänsten saknar kunskap och kompetens kring frågor hedersförtryckets många uttrycksformer.
6. Fler lagar måste följas upp
Eftersom flera av våra lagar inte implementeras på ett korrekt sätt, tex utreseförbud, har polisen missat att i flera fall utfärda utreseförbud.
7. Använd regleringsbrev
Regeringen borde hantera flera av dessa problem via regleringsbrev till de olika myndigheterna. Även om nya socialtjänstlagen är på väg att träda i kraft nästa år kan vi inte tillåta att barn försvinner för att det tar tid att omhänderta dem.
8. Det är på tiden
Att regeringen lägger fram förslagen som finns i utredningen om förbud och kriminalisering av oskuldsintyg och sk oskuldsoperationer.
9. Polismyndigheten måste ändra sina rutiner
Rutiner måste ändras för omhändertagande av unga flickor och hbtq-personer som inte fyllt 18 år och blivit utsatta för sexualbrott. Vi har erfarenhet av flera fall där unga inte vågat anmäla brott på grund av rädsla för sina föräldrar. Brott som de varit utsatt för anmäls inte, eftersom myndigheterna kontaktar föräldrarna.
Vi föreslår att det finns möjlighet i lagen att tiden för att anmäla brott förlängs tills den unga människan har blivit myndig. Alternativ är att skolan och socialtjänsten hjälper till med anmäla men polisen inte kontaktar föräldrarna särskilt när den unga är över 16 år.
Alla ungdomar är inte beredda att lämna sina familjer men de vill samtidigt ha rättvisa.
Jag lyssnade på Fadime Sahindahl när hon talade i Sveriges riksdag 2021 och avslutade sitt anförande med en uppmaning till politikerna om att hon hoppades att de inte skulle blunda för de hedersutsatta och vända dem ryggen. Detta gäller fortfarande.
Regeringen måste visa i handling att de inte blundar för alla flickor som förts utomlands, som tvingas bevisa sin oskuld eller utsätts för kroppsliga övergrepp.
Amineh Kakabaveh
Ordförande, VHEK
