Boken Romani Kris: parallella rättegångar i Sverige – ett reportage (Mondial 2024) är en ingående och nyanserad skildring av det romska rättssystemet romani kris och dess tillämpning i Sverige.
Författaren och journalisten Jenny Strindlöv har på ett imponerande sätt fångat den komplexitet och mångfald som präglar denna uråldriga tradition, samtidigt som hon lyfter fram de dilemman som uppstår i mötet med det moderna svenska rättssamhället.
Strindlöv redogör för ett stort antal fall och ger utrymme åt flera personliga berättelser. Tillsammans målar dessa upp en bred bild av romskt liv, där romani kris står i centrum. Författaren har lagt stor energi på att intervjua personer från den i Sverige erkända nationella minoriteten romer – personer vars liv på olika sätt har påverkats av institutionen romani kris.
Kolliderande system
I boken får vi möta olika röster och perspektiv – från domare till dömda, men även myndighetsrepresentanter och romska aktivister. Detta gör det möjligt för läsaren att uppfatta den romska kulturens komplexitet bortom schabloner och fördomar.
Ett genomgående tema i boken är spänningen mellan det romska rättssystemet och det moderna svenska. Strindlöv belyser hur romani kris fungerar som en garant för ordning, sammanhållning och respekt för traditioner inom den romska minoriteten.
Hon ställer frågan: Vilket samhälle vill inte uppnå sådana värden? Samtidigt pekar hon på de utmaningar som uppstår när detta parallella rättssystem krockar med det svenska majoritetssamhällets rättsprinciper – och hur svårt detta kan vara för de romer som tvingas välja mellan romani kris och svensk rättskipning.
En 500-årig historia
Romerna kom till Sverige för 500 år sedan och har sedan dess varit en diskriminerad minoritet. Ibland har denna diskriminering tagit sig uttryck i direkt förföljelse, medan den i andra fall handlat om att myndigheterna blundat för romers rättigheter.
Strindlöv påminner om den utsatthet som många romer fortfarande upplever i Sverige och den misstro mot majoritetssamhället som detta har skapat. Hon reflekterar också över hur den svenska självbilden som ett ”nationellt homogent land” inte stämmer överens med verkligheten. Efter andra världskriget har Sverige tagit emot stora grupper människor från hela världen, först som arbetskraftsinvandrare och senare som flyktingar.
Strindlöv ställer en viktig fråga: Ska vi bemöta dessa nya invånare på samma sätt som vi behandlat romerna under de senaste 500 åren?
Den historiska behandlingen har inte varit till gagn för vare sig romer eller svenskar.
Begreppet ”integration” är relativt nytt i svensk politik, och vår osäkerhet kring dess innebörd är påtaglig. Romernas erfarenheter av hur en misslyckad integrationspolitik kan se ut sträcker sig över flera sekler och utgör en viktig lärdom för dagens samhälle.
Traditionell brist på jämställdhet
Inget varar för evigt, och även romani kris förändras. Strindlöv diskuterar hur detta rättssystem har börjat anpassas över tid, inte minst genom påverkan från sociala medier. Livesändningar på Facebook har blivit ett vanligt sätt att sprida information om och debattera romska rättegångar. Denna utveckling har skapat både nya möjligheter och nya utmaningar, särskilt vad gäller frågor om integritet och offentlighet.
Strindlöv är inte rädd för att kritiskt granska de begränsningar som romani kris idag kan innebära för många romer. Hon lyfter fram frågor om jämställdhet och barns rättigheter, där traditionens makt ibland hamnar i skarp konflikt med grundläggande mänskliga rättigheter. Det handlar om tonåringar som tas ur skolan för att giftas bort, social utslutning för kvinnor som lämnat sin man för en annan och om hur människor för sitt privatliv uthängt i stora Facebookgrupper.
Dessa frågor utgör en utmaning inte bara för den romska minoriteten, utan också för det svenska samhället i stort.
Brister
Att skriva en bok om romani kris är en utmaning som kräver både mod och skicklighet. Strindlövs stora förtjänst är att hon lyckas balansera och analysera ett kontroversiellt ämne med klarhet.
Om man ska nämna brister i boken handlar de inte om dess innehåll, utan snarare om framställningen. Vissa delar innehåller upprepningar, och några avsnitt kan upplevas som sidospår. Jurister kanske efterfrågar fler juridiska aspekter, historiker en mer omfattande historisk bakgrund och sociologer mer kvantitativa data. Men dessa ”brister” speglar snarare en växande nyfikenhet än något reellt problem.
Ett viktigt bidrag
Trots mindre anmärkningar är Romani Kris en betydelsefull bok som tar upp stora och viktiga frågor. Den handlar om romernas situation i dagens Sverige, men den har också många beröringspunkter med andra minoriteters utmaningar.
Boken väcker frågor om kulturell mångfald, rättssäkerhet och social rättvisa. För den som vill förstå romernas situation i Sverige och Europa är Strindlövs reportage av största värde. Det är ett viktigt bidrag till debatten om integration och minoriteters rättigheter – och en bok som förtjänar att bli en del av vår allmänbildning.