En romsk kvinnas erfarenheter

Malina är rom och född i Rumänien. Hon växte upp i en bra familj med starka och rättvisa föräldrar och förklarar att hon fick mycket kärlek och stöd hemifrån. Hennes största dröm var att få möjlighet att utbilda sig. Hon bodde i Rumänien, där visserligen alla hade rätt att gå i skolan, men där myndigheterna inte var så noga med att upprätthålla någon skolplikt – särskilt inte när det gällde romerna. I det rumänska samhället var och är romerna hårt diskriminerade.

– Romerna var inte värda att leva. Vi var inte accepterade. Vi räknades helt enkelt inte, säger Malina. Redan som barn ville jag ha ett helt annat liv på grund av den behandling vi romer utsattes för. Jag gick endast i skolan i tre år. Mina föräldrar ville gärna att vi skulle få en utbildning och ett bra liv som alla andra. Men eftersom vi var romer kunde vi exempelvis inte gå och handla någonstans utan att bli ofredade. Folk brukade spotta på oss och vi blev kallade ”jävla zigenare”. Vi blev attackerade på gatan. Det kändes inte som om vi var riktiga människor utan djur och andras slavar. Man satte liksom en svart stämpel på oss hela tiden för att vi var mörkhyade och romer.

– I skolan hade jag en lärare som trakasserade mig. Jag berättade det för mina föräldrar och de rådde mig att inte gå tillbaka dit. På olika jobb som jag hade blev jag hånad och arbetsgivarna skrattade ut oss om vi begärde något och vi blev alltid kallade öknamn.

Trots att Malina efter tre år tvingades sluta skolan fortsatte hon att plugga på egen hand.

– Jag lånade böcker på biblioteket som en förberedelse för en annan sorts framtid. Min dröm var att jag skulle flytta till Sverige och väl där skulle jag kunna utbilda mig vidare. Jag ville alltså förbereda mig i förskott för att jag var säker på att jag en dag skulle förändra mitt liv. Jag hade även bröder som levde i Sverige.

Skolgång, jobb och diskriminering

Malina ingick en syskonskara på fem barn. Förhållandet mellan syskonen var gott. De ville alla studera, men diskrimineringen lade hinder i vägen. Det var svårt för föräldrarna att förverkliga barnens drömmar och önskemål. De orkade inte kämpa mot det samhälle familjen var tvingad att leva i.

– Mina föräldrar sa till mig att inte fortsätta att studera hemma på egen hand. Det var helt meningslöst att kämpa för något som inte kommer ske, menade de. De var uppgivna. Mina föräldrar jobbade på gården – ett småbruk. De tjänade sina pengar på ett hederligt vis. De arbetade väldigt hårt. De hade det inte alls lätt, men de ville göra rätt för sig. Under uppväxten jobbade jag tillsammans med mina syskon med familjens jordbruk.

– När jag fyllde 18 år tänkte jag att det här är inte det liv jag vill leva. Jag ville bli självständig. Oavsett var jag hade jobbat eller vart jag kommit någonstans blev jag alltid dåligt behandlad.

I Sovjetunionen och bland dess allierade i Östeuropa brukade man tillmäta skola och utbildningen stor vikt. Rumänien hade efter andra världskriget en period av snabb ekonomisk utveckling med hög ekonomisk tillväxt, men den stela stalinistiska politiken och bristen på demokrati resulterade under senare delen Ceaușescus tid vid makten i ekonomiskt förfall, som landet sedan haft svårt att resa sig ur. Idag bromsas den rumänska samhällsutvecklingen en omfattande korruption, som drabbar romerna hårt inte minst när det gäller skola, utbildning och sjukvård.

Malina förklarar dock att det finns andra hinder än de allmänna diskrimineringen av romer som gör att romska kvinnor drabbas extra hårt av samhällsförhållandena.

Bildningsförakt och kvinnofientlighet

– Det finns få romer som vill att deras barn ska gå i skolan. Den romska kvinnan eller flickan behöver inte gå till skolan om inte föräldrarna själva vill det. Vissa menar att hon inte borde gå i skolan, eftersom en utbildad kvinna kan kräva att själv få bestämma över sitt liv.

– Kvinnan har inte heller rätt att gifta sig på eget bevåg. Det är för det mesta så att kvinnan blir bortgift av sina föräldrar. Kvinnan har inte rätt till att själv välja sin make eller neka att gifta sig. Om kvinnan blir bortgift med någon man så är det i 90 procent av fallen på det viset att det sker mot hennes vilja.

– När kvinnan bara är till för mannen blir kvinnan gift med hela hans familj. Kvinnan är fast i detta i resten av sitt liv då hennes egna föräldrar inte har rätt att lägga sig i efter att kvinnan blivit bortgift. Det betyder att kvinnan blir såld som ett djur. Det är hederskulturens regler och normer som gäller, förklarar Malina. Om kvinnan inte vill fortsätta att leva med mannen så blir hela hennes familj inblandad. Hennes bröder och far ses då som ansvariga för det som inträffat. Det betyder att kvinnan inte har rätt att vägra leva med mannen. Då kan det leda till våld och mord i en strid mellan familjerna.

Men innan det kommer till skilsmässa kan det ju mycket väl hända att det finns barn i familjen som plötsligt blir skilsmässobarn. Hur ser situationen ut för deras del, undrar vi.

– Om kvinnan har barn och gör sig fri från mannen, betyder det att hon måste lämna sina barn. Hon förlorar också rätten att träffa dem. Det är därför kvinnorna nästan aldrig skiljer sig.

Statens lagar och den romska kulturens regler

– Mina bröder är gifta med romska kvinnor och de flyttade till Sverige för flera år sedan. De lever och jobbar just nu i Sverige, men min syster stannade kvar i Rumänien för att hon var gift där och kunde inte flytta. Hon hade det väldigt svårt med sin ex-man. Hon blev dåligt behandlad av honom. Hon har fyra barn och blev tvungen att lämna dem. Hon förlorade också rätten till att få träffa dem. Det är romska lagar. Pappan behåller alltid barnen. Många romer accepterar det som en lag. I den romska kulturen finns en egen domstol som kallas Kris eller Romani Kris. Och i Kris är det normalt att kvinnan bara får acceptera domen och sitt straff. I den romska kulturen är det för övrigt normalt att kvinnan blir slagen och dåligt behandlad.

Om Malinas syster försöker skilja sig blir det alltså en slags familjerättegång som riktar sig mot hennes familj och mot henne själv, men var samlas man då för genomföra förhandlingar och avkunna dom?

– Det är de äldsta männen som ingår i Kris, men det är ingen mening att hålla några riktiga förhandlingar, eftersom det alltid är mannen som får rätt till barnen och kvinnan förbjuds att träffa dem. Vägrar man att följa domstolens utslag blir det bråk och strid mellan familjerna.

– Kvinnan lever i ett helvete redan från början för att hon helt saknar rättigheter i landet hon bor i. Hon får inte stöd när hon går i skolan eller när hon som vuxen vänder sig till en myndighet i ett land som Rumänien. Det är bara den romska kulturens lagar och regler som gäller.

Malinas livsberättelse

Hittills har Malina i stort sett talat om kvinnornas ställning i Rumänien och inom den romska kulturen i allmänhet. Vi vill också tala med henne om hennes eget liv här och nu i Sverige. Hur träffade hon sin ex-man och hur kom det sig att hon gifte sig med just honom?

– Nu är vi framme vid den den svåraste biten i mitt liv, säger Malina och berättar att hon träffade sin ex-man när han kom från Sverige till Rumänien för att vara med på ett bröllop.

– Efter bröllopet kom hans familj hem till min far. De frågade om jag ville gifta mig med honom. Det är den gängse ordningen inom den romska kulturen att mannens föräldrarna kommer och frågar kvinnans föräldrar. Vissa kräver pengar för dottern, vissa gör det inte. Men det är väldigt sällan som föräldrarna avstår från pengar för dottern.

Fick Malinas föräldrar pengar för henne, frågade vi.

– Nej, de fick inte pengar. I mitt fall var det inte så. Jag blev inte heller bortgift. Jag valde själv. Min ex-mans föräldrar hade bott i Sverige i över 25 år. De visade upp sig som om de var moderna romer. Jag tänkte att jag kommer att få en bra framtid med dem och min ex-man. Men det visade sig bara vara ett spel. Det var bara som det såg ut. Det var inte så på riktigt.

– Efter det att jag gifte mig blev jag gravid direkt. Jag upptäckte snart att jag i deras ögon saknade rättigheter. Hela min ex-mans familj började att bestämma över mig. Vad jag skulle göra och hur jag skulle klä mig m.m. Jag hade ingen rätt att säga emot. Min ex-man jobbade inte på flera år. Han förväntade sig att jag skulle börja jobba här i Sverige och att jag skulle försörja hela familjen. Jag tog hand om fyra barn och min ex-man gjorde ingenting hemma och hjälpte mig inte. Jag blev väldigt dåligt behandlad psykiskt och fysiskt av dem alla. Jag orkade till slut inte.

– Jag skadade mig på jobbet och då var det mina barn som hjälpte mig. Min ex-man hjälpte mig inte alls trots min dåliga hälsa. Jag och barnen fick kämpa tillsammans och hans föräldrar fortsatte att misshandla mig, vilket gjorde mig deprimerad. Min ex-man agerade inte alls.

– Till slut, vände jag mig till mina föräldrar, men de hade inte rätt att lägga sig i vår familj. Jag slängdes ut på gatan och min ex-man låste in mina barn hemma hos sig. Det var då jag vände mig till en svensk myndighet utanför den romska gemenskapen – till socialtjänsten – och berättade om min situation och sa att jag vill behålla mina barn. Att barnen kunde bli bortgifta, eftersom mina svärföräldrar var väldigt traditionella och levde efter romska kulturens regler och inte enligt svenska lagar. Jag bestämde mig för att kämpa för mina barns framtid till sista andetaget. Mina bröder blev kallade till ett Krismöte och de sa att om jag inte lämnade tillbaka mina barn så löpte de risk att bli mördade av min ex-mans familj.

Hustru, man och svärföräldrar

Malina berättar att hon själv hade gott anseende inom den romska enklaven i Sverige. Hon hade aldrig varit otrogen mot sin ex-man eller levt på ett sätt som stred mot vedertagen romsk moral utan arbetat hårt och försörjt familjen. Hon hade varit korrekt och trovärdig.

– Det var ett plus i mitt liv faktiskt. Men mina bröder och jag själv blev hotade till livet av min ex-mans föräldrar, därför att socialtjänsten hade låtit mig ta hand om barnen. Men det betydde också att jag hade startat ett krig. Jag berättade om min situation för den kommun som jag hade flyttat till och tog kontakt med en advokat. Jag måste än idag kämpa för mina barn för att de ska få fortsätta att leva med mig. Vi lever under stor stress och med en allvarlig hotbild. Samtidigt försöker jag förklara för barnen, som är rädda, att vi ska få en bra framtid.

När vi talar med Malina ställer vi oss undrande till ordningen att när en romsk man gifter sig så fortsätter han att bo med sina föräldrar liksom till att Malina kunde bli deras försörjare. Hur kunde det bli så?

– Min ex-man var den yngsta sonen i sin familj och den yngsta sonen har aldrig rätt att lämna sina föräldrar. I den romska kulturen ska den yngsta sonen ta hand om sina föräldrar. Kvinnan, hans fru, har inte rätt att flytta någon annanstans så det betyder att hon tvingas att bo tillsammans med svärföräldrarna. Flera gånger bad jag min ex-man att han skulle se till att de flyttade, men han sa nej. Jag sa till honom att: ”Nu är du ansvarig för fyra barn och du kan inte sätta dina föräldrar före dina barn”. Han svarade att han valde sina föräldrar framför att ta ansvar för sina egna barn.

Självständighet med hotbild

Idag lever Malina under hot och på skyddat boende. Men barnen går i skolan och har anpassat sig väl till den. De trivs med skolan.

– Jag vill att mina barn ska ha en god utbildning och kunna försörja sig själva. Man är inte bunden till någon om man kan försörja sig själv. Mina barn ska ha samma rättigheter som alla andra. Och de ska ha det liv som jag drömde om. De ska inte behöva gå igenom de svårigheter i livet som jag gjort, förklarar Malina.

Likafullt är hon i en del avseenden besviken på svenska myndigheter.

– Jag lämnade in egna papper och dokument från olika organisationer till en myndighet om hur det är att leva i den romska hederskulturen. Jag försåg dem med 200 sidor information och dokument om min och andras situation i den romska hederskulturen men de menade dock att de inte hade tillräckligt med tid för att kunna gå igenom dessa dokument. Det uppfattar jag som brist på respekt för mig, mitt ursprung och mina barns rättigheter i en situation där vi tvingas kämpa mot min ex-man och hans föräldrar, som är mäktiga motståndare med ett vilande våldskapital.

Romska regler för och sex- och samlevnad

Vi frågade om Malinas vilja är att hennes barn gifter sig med romer eller om de skulle få gifta sig med vem de ville – någon som de älskar.

– Det viktiga ur min synvinkel är att det är en person som man kan lita på. Men det är barnen som ska välja. Jag vill stötta mina barn i framtiden – inte bestämma över dem.

Vi frågade också om Malina om hon själv kan tänka sig att ha sambo eller särbo i framtiden. Spelar det någon roll för henne om han är rom eller svensk eller från något annat land, undrade vi.

– I min situation har jag enligt romska regler inte rätt till något sådant, eftersom även om vi är separerade eller skilda på papperet, så är jag som romsk kvinna fortfarande gift. Kvinnan är bunden till mannen trots skilsmässa.

Men om mannen gifter om sig, vad händer då, envisas vi.

– Ja, om han gifter om sig kan jag bli fri från honom. Det betyder att jag också får gifta om mig. Men han måste gifta om sig först.

Har du kontakt med andra romska kvinnor här i Sverige, frågar vi Malina. Det kommer ju många från Bulgarien och Rumänien. Det är mycket diskussioner kring deras situation. Känner du till några som tigger? Känner du andra som är utsatta? Hjälper kvinnorna varandra?

– Jag känner många från Bulgarien och Rumänien som utnyttjas i tiggeriverksamhet. Kvinnorna tigger och ofta tar deras svärföräldrar pengarna. Kvinnorna blir väldigt dåligt behandlade. De vågar inte säga någonting. Jag känner många romer från Bulgarien, men jag vågar inte lägga mig i deras liv för att det är ofta män som gömmer sig bakom affären där de tigger eller som håller sig i närheten. Om en annan romsk kvinna lägger sig i någon annans liv så kan man hamna i svårigheter. Om kvinnorna på något sätt skulle få stöd från Sverige skulle de kanske våga berätta om sin situation.

Hur är det i den romska kulturen i Malinas hemland när det gäller sexuella relationer. Kan man vara med vem man vill, som t.ex. i Sverige? Hur ser man på sådana saker bland romerna, undrar vi.

– Möjligheten att ha sex med vem man vill finns inte bland romer. Det går ju att ha det i smyg, men avslöjas det blir det en stor skandal och mannen blir tvungen att gifta sig med kvinnan. Sådana relationer är väldigt tabubelagda och kommer att jaga dem resten av livet. Man har inte rätt att ha sex innan man är gift. Kvinnan måste ha sin oskuld kvar om hon ska bli accepterat som ett “bra paket”. Om hon hade haft sex med någon innan äktenskapet så har det hänt i flera fall att hon blivit mördad av sina föräldrar. Det händer även idag.

Gäller detta även om hon har sex med en romsk man, undrar vi,

– Det spelar ingen roll. Kvinnan måste vara oskuld till dess hon gifter sig.