20 år sedan Fadime mördades
Av Kurdo Baksi
Den 21 januari har det passerat 20 år sedan den unga kvinnorättskämpen Fadime Sahindal mördades av sin far i Uppsala. Beskedet om mordet på den 26-åriga Fadime nådde mig tidigt nästföljande dag av en journalist.
Att kommentera mordet på en person man känner och uppskattar är oerhört svårt. Fadime var en stark kvinna som jag träffade bara ett par gånger. Ändå hann hon lämna ett starkt avtryck.
Lugnt och sansat berättade hon om sin kamp för frihet, för jämställdhet, för rätten att välja sin kärlek. Fadime var modig och stod upp för sin egen rätt. Det som inte får glömmas är att Fadime kämpade för alla kvinnors frihet.
Det var min syster Nalin som kände henne bäst. Ingen av oss anade att hon skulle lämna livet så tidigt. Döden är alltid hemsk, men svårast är att bära kistan för dem som är yngre än en själv, såsom Nalin gjorde vid Fadimes begravning i direktsänd i TV. Jag vet inte hur jag klarade av den där intervjun. Jag minns att jag grät inombords. Mordet på Fadime Sahindal skakade inte bara mig utan hela Sverige. Orsaken var enkel: För varje normal människa är det obegripligt att en människa mördas för sin kärlek, för sitt val av partner, kläder och studier, för sitt sätt att leva. Hur kan man neka någon närstående lycka?
Dagarna, veckorna och månaderna efter mordet på Fadime följdes av oräkneliga radio-tv sändningar, tidningsartiklar och debatter. Politiker, tjänstemän och opinionsbildare var eniga om en sak: Det som hänt Fadime får inte hända igen. Låt inte fler liv slockna i hedersförtryck! Vi måste hedra Fadimes kamp! Med smärta i hjärtat konstaterar jag att alla de orden som fälldes inför tv-kameror och manifestationer för tjugo år sedan för det mesta var tomma ord.
Insatserna som samhället har gjort för att inte ännu fler unga kvinnor ska gå samma grymma öde till mötes är få och ineffektiva. Och två decennier senare kan vi konstatera att situationen har förvärrats, det vill säga att allt fler unga människor tvingas leva med hedersförtryck. Minderåriga flickor som söker stöd hos polisen eller socialen får inte den hjälp och de behöver. Många av dem som flyr sina plågoandar tvingas tillbaka till dem. I rapporten ”Allt jag inte får göra – Unga om hedersrelaterat våld och förtryck” i mars 2021 har Rädda Barnen sammanställt vittnesmål som utsatts för hedersförtryck. I rapporten konstateras att rekordmånga barn och unga har hört av sig till organisationens stödchatt för personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.
Ett hjärtskärande citat från Alice i rapporten kommer jag alltid att bära med mig:
Pappa satte upp en hasp utanför min dörr. Så nu kan jag inte lämna rummet utan att någon öppnar för mig.
Corona-pandemin kan ha bidragit till ökningen av hedersförtryck. Sveriges Televisions granskning nyligen av domar som gäller ”tvångsomhändertagande av barn på grund av problem i familjen, visar att 67 av 437 LVU-domar – 15 procent – handlar om barn som växer upp med hedersförtryck och våld.”
För majoriteten av oss är det svårt att förstå hedersförtrycket så här på 2000-talet trots att jämställdheten har ökat i stora delar av världen. Men hedersproblematiken är svårt att eliminera globalt, ty den har flera tusen år på nacken, är äldre än alla världsreligioner och äger rum eller har ägt rum på samtliga kontinenter i en eller annan form. Vissa skyller förekomsten av hedersförtryck på religion och kultur, andra skyller på patriarkala mönster och sociala fenomen. Men vi har inte tid att förlora med ”lyxdebatter” i en tid när hedersförtrycket förpestar livet för så många.
Enligt vissa sammanställningar lever 200 000 personer med hedersförtryck i Sverige. Ja, du läser 200 000 personer, mestadels unga tjejer men också pojkar. Hedersförtryck är ett av de största problemen vi har just nu i Sverige. Men av någon anledning får inte hedersförtrycket samma mediala uppmärksamhet som gängkriminaliteten som skördar spektakulära mord. Och snart är det valår.
Hedersförtryck bör lyftas nu under det kommande valet precis som klimatet och gängkriminaliteten. Det borde vara självklart för Sveriges 349 riksdagsledamöter, samtliga ministrar och samtliga politiker att bekämpa barn- och tvångsgifte och könsstympning varje dag och överallt. Vi måste göra allt innan en människa mister sitter sitt liv i ett så kallat hedersmord, som bör egentligen heta skammord! Det är skamligt att människor i vårt land ställer oskuldskrav på kvinnor. Det är skamligt att vi blundar för hedersförtrycket. Och det är skamligt att vi inte har hållit vårt löfte till den modiga kämpen Fadime Sahindal som var full av liv och planer, berövades sitt liv så tidigt och aldrig fick en chans att fullborda sina drömmar.
KURDO BAKSI författare och opinionsbildare
