Efter valet 2022 fick Sverige en ny regering. Det påverkar naturligtvis de krafter som kämpar för kvinnors frigörelse i allmänhet, men kanske alldeles särskilt dem som kämpar mot hedersförtrycket.
VHEK:s ordförande Amineh Kakabaveh samtalar här med jämställdhetsminister Paulina Brandberg om den nya regeringens framtida politik mot hedersförtrycket.
Du är nu minister, men du har tidigare arbetat som åklagare. Vi vet ju att du känner väl till hedersproblematiken så inledningsvis vill jag fråga dig om vad du tycker behöver göras när det gäller att komma till rätta med hedersvåldet. Vad anser du bör förändras när det gäller vår lagstiftning på det här området?
Jag har som sagt jobbat med de här ärendena som åklagare, och jag känner att en av de viktigaste sakerna som behöver förändras är att vi måste få bättre kunskap kring hederskultur och hedersvåld. Här har det ju hänt mycket sedan Fadime Sahindal mördades, då många fick en ny medvetenhet om hedersförtryck och hedersrnormer. Men det har ju gått alldeles för långsamt med att sprida kunskapen om hedersproblematik.
När jag började arbeta som åklagare i Malmö 2010 hade jag ärenden på mitt bord som var begångna i en hederskontext, och när jag idag ser tillbaka på mitt arbete så inser jag att jag då hade alldeles för dålig kunskap om vad hedersnormer egentligen innebär.
Som åklagare var min uppgift att bekämpa brott med rättsliga åtgärder. Men brottslighet måste man även bekämpa med en rad förebyggande verksamheter. På den punkten menar jag att vi måste arbeta mer med att sprida kunskap i frågor som handlar om hederskultur och hedersvåld. Vi måste till exempel se till att skolpersonal kan uppfatta utsatta barns varningssignaler när det gäller exempelvis barnäktenskap, så att vi kan förhindra att barn – främst flickor – förs utomlands för att giftas bort. Vi känner ju till att sådant förekommer, men måste ha rätt kunskaper för att kunna avläsa varningssignalerna och agera, och förhindra att brott begås. Kunskapsspridningen är mycket viktig. I regeringen har vi kommit fram till att vi ska skärpa lagstiftningen ytterligare. Vi kommer att kriminalisera vissa handlingar, exempelvis så kallade oskuldskontroller, oskuldsoperationer och utfärdandet av oskuldsintyg.
Vi kommer att utreda frågan om att förbjuda kusinäktenskap. Vi ser detta som viktiga åtgärder i vårt arbete med att komma till rätta med hedersförtrycket. Här finns det mycket att göra.
Som du påpekar har många insatser gjorts sedan Fadime mördades av sin pappa för 21 år sedan. Men samtidigt har vi gett och ger fortfarande pengar till samfund och föreningar som upprätthåller hedersförtryck. Vi inom VHEK har drivit att det ekonomiska stöd de får från stat och kommun ska stoppas. Frågan utreddes av den förra regeringen, men det ledde inte till några genomgripande åtgärder, trots att man vet att miljontals kronor av skattebetalarnas pengar går till den här typen av organisationer.
Jag vill vara väldigt tydlig med att den här regeringen inte accepterar att skattemedel används för att upprätthålla hedersförtryck. Något sådant kommer vi aldrig att acceptera. Det finns ju en proposition som den förra regeringen tog fram. Den propositionen mötte en hel del kritik, även från seriösa organisationer. Vi valde därför att dra tillbaka den propositionen och jobba vidare med lagförslaget. Det är inte jag själv som arbetar med den frågan, utan det är min kollega Jakob Forssmed som har den på sitt bord. Regeringen har alltså inte lagt den här frågan i papperskorgen, utan kommer att jobba vidare med den, så att lagstiftningen blir så bra som möjligt. Sammanfattningsvis kommer vi att se till att inga skattemedel används för att upprätthålla hedersförtryck. På den punkten kan och vill jag vara 100 procent tydlig.
Det har stiftats en rad bra lagar, men de måste också implementeras. Det är viktigt att relevanta yrkesgrupper förstår hur lagarna ska tillämpas, till exempel på våra skolor och universitet och i kulturlivet. Det är inte givet att demokratins spelregler och idén om alla människor lika värde respekteras. Hedersförtrycket kan dyka upp inom praktiskt taget alla delar av samhällslivet. Kommer regeringen att göra någon form av utredning eller inventering av hur det ser inom olika yrken när det gäller hedersförtryck?
När det gäller frågan om att all skolpersonal ska få kunskap om hedersförtryck, så att man kan jobba kontinuerligt med frågan, så gör regeringen en satsning i budgeten på 50 miljoner kronor för att stävja hedersrelaterat våld och förtryck. Mycket av dessa pengar kommer att gå till satsningar på att öka kunskaperna om hedersvåld, men det är helt klart att det blir en del diskussion om hedersförtryck ska ingå i utbildningar för olika yrkesgrupper som möter hedersproblematiken i jobbet. Jag tycker att man ska titta på de här frågorna så brett man kan.
Det verkar riktigt och klokt att lärare, socialarbetare och andra yrkesgrupper får lära sig hur hedersproblematiken ser ut från grunden. Särskilt viktigt är det att föräldrarna på exempelvis SFI får lära sig om jämställdhet och mänskliga rättigheter, och alldeles särskilt kvinnors rättigheter. Den utredning du nämner var jag med och medverkade till att den blev tillsatt och VHEK var en av remissinstanserna. Varför har den skjutits upp? När kommer den nya utredningen att resultera i till exempel nya lagar om oskuldsoperationer och oskuldsintyg?
När det gäller oskuldskrav och oskuldsoperationer är det en företeelse som inte hör hemma i vårt samhälle. Att fullt friska kvinnor går till en klinik för att operera sig för att de lever under föräldrars och släktingars hot är något som den här regeringen aldrig någonsin kommer att tycka hör hemma i vårt samhälle.
De här föreställningarna kring oskulden är ett problem för de enskilda flickorna som drabbas av oskuldskravet.
De är ängsliga för att de inte ska blöda på bröllopsnatten. Allt det där bygger ju faktiskt på en myt. Det finns inget vetenskapligt stöd för att det går att se om en flicka är oskuld eller inte. Det finns inte något som säger att en blödning på bröllopsnatten skulle vara ett bevis för att en flicka är oskuld. Normaliserar man den här typen av operationer medför det att man förstärker förväntningarna på att flickan ska vara oskuld. Man ökar tycker ökar trycket på flickan ännu mer.
Den här regeringen reagerar mycket kraftfullt mot detta. Den förra regeringen tillsatte en utredning om hur man skulle kunna förhindra att den här typen av operationer utförs. Den nuvarande regeringen vill gå ett steg längre och att det ska bli brottsligt att utföra den här sortens operationer, att genomföra så kallade oskuldskontroller och att utfärda oskuldsintyg. Den vill gå ett steg längre och utvidga utredningens uppdrag. Det kommer att ta några månader till, men vi tycker att det kan vara värt det. Vi vill ha en så kraftfull lagstiftning som möjligt. Det tar lite längre tid, men vi hoppas att resultatet ska bli riktigt bra.
Många trovärdiga reportage har visat att flickor istället för att säga nej till ett äktenskap genomgår de här helt ovetenskapliga operationerna. Vi i VHEK ser fram emot att det här ska förändras.
Vårt arbete handlar även om till exempel hur språkundervisningen och SFI fungerar, och om invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden. De är ofta väldigt utsatta, både i hemmet och på arbetsmarknaden. Väl ute på arbetsmarknaden handlar det ofta om tillfälliga jobb eller deltidsarbete, och hemma finns många barn och kanske också en förtryckande make. Kvinnornas möjligheter till ett självständigt liv blir därmed mycket begränsade. Det här är stora problem, har du några tankar eller idéer kring detta?
Ja absolut. I Sverige har ju alla, oavsett om man född i Sverige eller inte, samma grundläggande rättigheter. Problemet är att många inte känner till vilka rättigheter de har och därför inte kan ta tillvara på de möjligheter som finns. Vi som är födda i Sverige tar ju våra rättigheter för givna. Här handlar det om att vi verkligen måste anstränga oss för att informera de människor som kommer till Sverige om vilka rättigheter de har.
Bor man i Sverige har man rätt att styra sitt eget liv, umgås med vem man vill, leva med dem man vill och klä sig som man vill. Men för att kunna tillvarata sina rättigheter måste man ju känna till dem. Jag kommer ihåg ett mål som jag hade för en tid sedan, där en kvinna länge levt med en man som misshandlade henne. Det framkom snart att kvinnan inte visste att hon inte kunde ansöka om skilsmässa utan mannens medgivande. Jag tycker detta exempel visar mycket tydligt hur viktigt det är att vi sprider information om vilka rättigheter kvinnor faktiskt har i det svenska samhället.
I den budget som vi just har lagt fram har vi anslagit resurser för att stärka kvinnors och flickors organisering på olika områden. Det kan leda till att flickor och kvinnor får bättre information i sin belägenhet. Kvinnors organisering bidrar till att kvinnor utifrån egna erfarenheter kan tillvarata sina rättigheter och lättare ta sig in i det svenska samhället.
Vi i VHEK har nu kontakt med två kvinnor som vill skiljas, men vars män inte går med på skilsmässa. Männen hänvisar till islam, som säger att skilsmässa bara är möjligt om männen går med på det. Om man går till imamen med sina problem så förklarar han att det inte kan vara på annat sätt. Det händer alltså att kvinnor tvingas leva med en man de inte alls vill leva med – kanske aldrig velat leva med.
Här är det två rättssystem som kolliderar. Det ena utformat i enlighet med islam och det andra är det moderna system vi har i västvärlden. Vi kan också notera att det finns en konflikt med romernas rättssystem Romani kris – som behandlar kvinnors rättigheter på ett liknande sätt. Du känner säkert till fallet med kvinnan som blev mördad av sina söner i Göteborg när hon skilt sig och träffat en ny man.
Vi brottas alltså med hur vi ska få svensk lag att gälla i Sverige, och ingenting annat. Och man blir naturligtvis frustrerad när stat och kommun ger bidrag till organisationer som medverkar till att man tillämpar ett annat rättssystem än det vi i demokratiska ordning fattat beslut om. Hur ska man hantera organisationer som vidmakthåller en icke-demokratisk och kvinnofientlig rättsordning?
Ja, jag tycker detta är en jätteviktig fråga för det är som du säger de lagar och det rättssystem vi har i Sverige, som tillkommit i demokratisk ordning, som ska gälla för alla. Vi kan inte ha parallella rättssystem.
När det gäller den romska kulturen tror jag att det inträffade ett visst uppvaknande förra sommaren, då den romska kvinna som du nämnde mördades och där hennes två söner misstänks för att ha begått brottet. Det utreds just som ett hedersmord.
Vi måste öppna ögonen och se under vilka omständigheter romska kvinnor lever och vi måste stärka deras ställning. De romska kvinnorna ska känna att det finns ett skydd för dem i det svenska samhället.
Det krävs att samhällets myndigheter ser de problem som finns när det gäller kvinnors situation och särskilt ser till de behov som finns bland dem som vill bryta sig loss från ett helt kulturmönster. Vi måste se att det är skillnad på hot och förtryck från en enskild person och att förföljas och förtryckas av en hel släkt eller klan. Vi måste också ha metoder och strukturer så vi kan ge de skyddssökande det skydd de behöver.
Det existerar alltså parallella rättssystem. Det vill vi inte ha i Sverige. Vi talar om jämställdhet och samma rättigheter för män och kvinnor, men likafullt tillämpas ett annat system under den officiella ytan. Det upprätthålls utifrån religiösa utgångspunkter. I organisatorisk form upprätthålls och bevaras de i olika föreningar där uppfattningarna om kvinnors rättigheter går på tvärs med allt vad jämställdhet och demokrati heter. Flera av dessa organisationer erhåller statligt och kommunalt ekonomiskt stöd.
Hur mycket satsar man ekonomiskt på att bryta ner de förtryckande strukturer vi känner till? I mer än 20 år har flera unga stridbara kvinnor förlorat livet till följd av att de kämpat för sina rättigheter och mot kvinnofientliga strukturer. Vi kan inte vänta 20 år till. Vi har en del bra lagar men de hjälper inte…
Som jag sa tidigare så accepterar den här regeringen inte att några skattemedel går till att upprätthålla hedersförtryck eller någon alternativ rättsordning. Den vill inte veta av någon sorts parallellsamhälle. Det är inget som vi vill se över huvudtaget. De här parallella strukturerna finns ju de facto, men vi måste bekämpa dem. Och man måste se till att man inte finansierar dem.
Jag menar att vi generellt måste ha bättre kontroll på vart våra skattepengar går och se till att de går till rätt saker.
Samtidigt måste en regering som vår utveckla sina kontakter med människor i utsatta områden. Jag har själv varit i Tensta och träffat föräldrar till barn som skjutits ihjäl. Det är viktigt att vi kommer ut i de områden där man har problem som man inte ser på Södermalm eller Östermalm i Stockholm Jag tycker att det är mycket viktigt att vi som sitter på maktpositioner möter dem vars livsbetingelser vi har att hantera för att kunna se till att vi alla får samma möjligheter att styra våra liv. Vi måste göra detta för att kunna vidta rätt åtgärder.
Nyligen bortfördes två barn av föräldrarna. De kidnappades helt enkelt av sina föräldrar för att giftas bort i annat land. Det skedde trots att socialtjänsten kände till flickornas belägenhet. Det visade sig snart det var samma personer inblandade som startade den lögnaktiga kampanjen mot den svenska socialtjänsten om att de kidnappade muslimska barn.
Det är religiösa, islamistiska krafter som bedriver den här kampanjen. Om man går ut och möter människorna i förorten så måste man ha klart för sig vilka det är man möter och ha mycket klara, skarpa och tydliga budskap till dem. Bortförandet av de flickorna jag nämnde var välorganiserat. Det krävs en kraftfull politik på en mängd områden som genomsyrar samhällets institutioner, socialtjänsten, polisen och skolan. Arbetet sträcker sig i utbildningshänseende från förskolan till universitet. Är man klar i politiken stärker man kvinnorna ställning i samhället och samhället i sin helhet. Hur ser du på dessa desinformationskampanjer. Hur ska de bemötas?
När det gäller de här desinformationskampanjerna så gör de mig mycket orolig, för vi har en sociallagstiftning som är till för att skydda barnen. De här kampanjerna som bedrivs mot socialtjänsten är otroligt skadliga för de hindrar socialtjänsten från att utföra sitt arbete.
Jag menar att om det sprids information som är vilseledande så måste man gå till motattack med tydlig information från samhällets sida. Men det är en svår uppgift eftersom den här desinformationen sprids av imamer och av personer som många har stort förtroende för. Det blir därmed svårt att övertyga dem vi vänder oss till och säga att den information de fått inte stämmer. På den punkten har vi ett jättestort arbete.
Du har pekat på den roll vissa religiösa friskolor har i detta avseende. Inom Liberalerna har vi förklarat att vi vill ha ett stopp för religiösa friskolor. På vissa muslimska skolor har vi sett att lärarna övervakar och ser till att småflickor bär hijab, och på andra sätt hjälper till att understödja ett hedersförtryck. Sådant är ju fullständigt oacceptabelt. Inom Liberalerna vill vi förbjuda religiösa skolor, men vi är ju flera partier i regeringen så vi får väl se var vi hamnar i den frågan.
Jag blir glad när du är så klar och tydlig i den här frågan, för i den förort där jag bor ser jag varje dag att nio av tio småflickor bär hijab när de går till skolan. Flickor och pojkar ska ha samma rätt att klä sig som de själva vill. Vi vet att slöjan inte är vilket plagg som helst, utan följden av ett religiöst påbud.
Jag har dock en fråga till innan vi slutar. Vi har 25 moskéer i Sverige. 17 av dem är understödda, och säkerligen också styrda, av regimerna Saudiarabien, Qatar, Turkiet och Iran. De skickar anställda till Sverige i syfte att påverka muslimer som lever här, Vi vet också att det vid de religiösa friskolorna finns de som har direkta kopplingar till de här staternas religiösa riktningar.
Den här regeringen måste se faran av att radikalismen kommer att växa i de muslimska församlingarna både bland pojkar och flickor. Inom dessa fundamentalistiska riktningar inom islam har kvinnorna inte några rättigheter. Varför ska vi i Sverige låta oss styras av demokrati- och kvinnofientliga religiösa riktningar?
När det gäller slöja på barn är det en jätteviktig fråga. Vi vet att det finns många barn i Sverige som bär slöja därför att de vet att om de inte bär den så får det konsekvenser för dem. De kan bli utsatta för våld av olika slag. Visserligen gäller slöjtvånget för kvinnor, men när det gäller barn blir det extra viktigt att ta upp frågan, för det är som du säger, att deras valmöjligheter är så begränsade, de är helt i beroendeställning till sin föräldrar,
Den andra frågan du ställde är även den viktig, men politiskt komplicerad att hantera. Vi har ju religionsfrihet och vi har rätt att bära religiösa symboler. Religionsfriheten innebär ju också att man inte behöver bära vissa religiösa symboler, exempelvis slöja. Detta gör det hela saken juridiskt och politiskt svårhanterligt. Därmed inte sagt att vi inte kommer att titta noga på den här frågan. Vi ser ju att vi inte kan ha det på det sättet att många lever i en ofrihet och under tvång eller i strukturer som är uttryck för könsapartheid. Vi vet inte var den här diskussionen kommer att sluta i inom regeringen men inom Liberalerna kommer vi att göra vad vi kan.
Upplysningsvis vill jag nämna att andra länder, som till exempel Frankrike, har genomfört ett förbud mot synliga religiösa symboler i skolorna. Man har sett det som ett sätt att försvara barns rättigheter. Ska vi tala om religionsfrihet måste vi skydda barnen från otillbörliga påtryckningar och tvång. Ingen har blivit islamofob eller rasist på grund av ett slöjförbud. Till och med i ett så muslimskt land som Turkiet får inte skolbarnen i kommunala skolor bära hijab.
Avslutningsvis ber jag att få tacka dig för att du ställt upp på det det här samtalet. Vi kan inget annat göra än att fortsätta kampen för kvinnors frigörelse och mot hedersförtryck.
Jag vill tacka för att jag fick möjlighet att komma hit. Jag tycker att Hederspodden och tidskriften Förortsfeministen är viktiga. Som jag underströk i början av vårt samtal tycker jag att det är mycket viktigt att vi bedriver ett ihärdigt och omfattande informationsarbete om hederskulturen och mot hedersförtrycket.
