Det handlar om att samla alla olika partier, oavsett politisk tillhörighet. Det är fantastiskt, och det var därför jag engagerade mig i detta.

Det här med hedersrelaterat våld är inget nytt. Vi har en ganska sorglig historia även här i Sverige. Riksdagens beslut från 1608 att återuppliva inte bara Kristoffer av Bayerns landslag utan även den mosaiska lagen.

Denna direkta sharialagstiftning var i full kraft i Sverige ända fram till 1779. Dessförinnan ledde den till häxprocesser och en mängd avrättningar under 1600-talet. Lagen gjorde dessutom kvinnan arvlös.

Det var först efter de två stora världskrigen som vi den 10 december 1948 fick FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Denna deklaration borde egentligen garantera alla kvinnor deras rättmätiga roll, skydd och mänskliga rättigheter.

Men det är inte så enkelt att bara fatta ett beslut i FN. Det måste kompletteras med lagstiftning i respektive land, allt eftersom behov uppstår. Det handlar om att erövra och ständigt återupprätta samma värderingar i varje generation.

Det räcker inte att göra det en gång; dessa värderingar måste integreras i värdegrunden och kulturen i ett land – hur man beter sig mot kvinnor, hur man hanterar hedersrelaterat våld och mycket annat Detta är ett arbete som aldrig tar slut, vilket Amineh har startat.

Tjugo år räcker inte. Det är en oändlig process, eftersom värderingarna ständigt måste återerövras. Man måste respektera och komma ihåg vikten av detta, särskilt när man vet att saker kan urarta. Det måste också finnas lagar som är redo att implementera detta.

I det avseendet tror jag att riksdagen idag – även om jag har lämnat den för många år sedan – är väl medveten om detta. Den medvetenheten genomsyrar alla partier och har blivit en ständigt närvarande del av partiernas verksamhet i riksdagen.

Per Westerberg, Fd Talman och VHEKs ambassadör