När förskolorna blev slagfält – och politiken valde tystnaden

Riksdagsledamoten och Varken hora eller kuvads ambassadör Gulan Avci och aktivisten Amineh Kakabaveh har kämpat mot hedersförtryck i flera decennier. Nu varnar de: Medan Sverige stoltserar med sin internationellt välkända jämställdhet, växer över 250 000 barn upp i hederskulturen i vårt land. Gulan och Amineh talar här om hur de senaste årens feghet bland vårt lands politiker förvandlat våra förskolor till arenor för kontroll av att hedersnormerna följs.

Det är en tidig höstmorgon på Stockholms tunnelbana. Amineh ser den varje dag: raden av flickor på väg till skolan, nästan samtliga med huvudduk. ”Det känns nästan som en provokation att inte se enda flicka som inte bär slöja.”

– I över 20 år stod vi ensamma på barrikaderna. Idag är bilden en annan – men inte på det sätt vi hoppades, säger hon till Avci.

Förskolan som blev förrädare

När Gulan Avci tillträdde som regeringens nationella samordnare för arbete mot utanförskap, väcktes hon av en brutal väckarklocka. Under 16 månader besökte hon 19 kommuner med de mest utsatta områdena. Där fann hon något som media knappt rapporterat om – att förskolorna hade blivit den nya frontlinjen i kampen om barns kroppar och tankar.

– Förskolan har blivit en arena istället för en frizon. Vår organisation, VHEK, har länge följt och dokumenterat utvecklingen och noterat att små flickor inte får leka med barn som är annorlunda, att flickor inte får nattas av manliga förskollärare, att det råder könsapartheid i flera förskolor och religiösa skolor med mera, berättar Gulan Avci.

– Bakom kulisserna pågår en lukrativ handel. I utanförskapsområden får religiösa skolor och förskolor betydligt högre förskolepeng – ett schablonbelopp för varje barn. Det skapar ekonomiska incitament för oseriösa aktörer. Resultatet? Att vi får förskolor där personalen själv lever i en hederskontext och inte kan upprätthålla professionell yrkesutövning, menar Amineh.

– Personalen lever ju själva i en hederskontext och de kan inte upprätthålla en professionell yrkesutövning. De kanske har barnens föräldrar som sin granne, de möter dem i affären, kanske i moskén, i kyrkan eller någon annanstans, säger Gulan Avci.

Gulan Avci föreslog i en utredning ett etableringsstopp för fristående förskolor i de 180 så kallade utanförskapsområdena. Hon vill också flytta inspektionsansvaret från kommunerna – som hon menade saknade både kompetens och ekonomi – till Skolinspektionen.

– Det blir så godtyckligt när kommuner gör inspektionen, som själva inte har all den kunskap som krävs om hedersproblematiken. Utan tillräcklig kompetens kan de inte genomföra korrekt inspektion, menar hon.

Det glömda Sverige

Orden ”det glömda Sverige” ekar genom samtalet. Det var liberalernas gamla valslogan, men idag har den fått ny betydelse. Forskare uppskattar att mellan 250 000 till en halv miljon barn och unga växer upp under hedersförtryck i Sverige. Sedan 2014 har över en miljon människor kommit från diktaturer och fundamentalistiska samhällen – och med dem har problemet vuxit exponentiellt.

– Vi som har haft förmånen att få forma vårt liv utifrån en frihetlig utgångspunkt och från ett individperspektiv, säger Gulan med eftertryck, kan inte blunda för att det finns 250 000 barn som växer upp med helt andra förutsättningar i livet.

För Amineh, som bott i Stockholms förorter i 26 år, är förändringen också påtaglig.

– Allt har förändrats. Hijaben har gått allt längre ner i åldrarna. Jag är inte så säker på att många av de här små tjejerna tar på sig slöja på grund av en personlig trosuppfattning, utan det är snarare frågan om någon form av politisering förknippad med en förgrovad form av Islam som vi ser växa i våra utanförskapsområden.

Pengar, moskéer och främmande makter

– Varför låter Sverige andra länder styra här? undrar Gulan. Frågan gnager. Medan politiker talar om integration och jämställdhet flödar miljoner från Saudiarabien, Turkiet, Qatar och Iran till religiösa samfund och föreningar. Det är inte för vanliga muslimer som ska gå dit mitt på dagen, påpekar Amineh skarpt. Det handlar om att många länder vill utöva politiska och ideologiska krafter och sönderslita det svenska samhället.

Konsekvenserna är långtgående. Efter koranbränningarna och LVU-kampanjerna har föräldrarna i utanförskapsområdena börjat hålla sina barn hemma och släpper inte iväg dem till förskolan. Förtroendet för svenska institutioner har urholkats – medan auktoritära rörelser stärker sin maktbas. Vår organisation, VHEK, har i decennier drivit ett demokrativillkor för bidrag finansierade med skattemedel, förklarar Amineh.

– Kommunerna måste ta sitt ansvar i det här avseendet och ett demokratikriterium måste införas och respekteras om bidrag ska finansieras med skattemedel. Och regionerna måste göra detsamma, säger Gulan.

Tvingas fly från Sverige

– Jag har kontakt med fyra kvinnor i fyra olika europeiska länder, förvisade från Sverige. De utgör fyra levande exempel på hur Sverige misslyckats med ta sitt ansvar när det gäller skyddsbehövande.

– Jag har kontakt med dem alla, berättar Amineh. Det är kvinnor som tvingats fly Sverige därför att Sverige – dit de flytt – inte kunnat garantera deras säkerhet.

– Det är förfärligt, säger hon. Problemet är strukturellt. När någon lämnar hederskulturen står de utan nätverk, utan ekonomi, utan trygghet och skydd. Kvinnor som när de väl bryter med hederskulturen har aldrig sovit någon annanstans än i sina föräldrars hem, berättar Amineh.

Att totalt och tvärt bryta familjeband och gå till fullständig isolering och ensamhet vid 18 års ålder och då förväntas ”stå på egna ben” är en omöjlig ekvation för många flickor och pojkar från hederskulturen, säger Amineh.

– Det krävs ett enormt mod och en väldig styrka att våga göra upp och våga bryta med hederskulturen. Och de som gör det, har ingen trygghet att landa i, säger Gulan.

VHEK kräver ett så kallat exitprogram med långsiktigt stöd när det gäller boende, utbildning och ekonomisk trygghet för dem som bryter med hederskulturen. Om du inte har någonting att luta dig mot, om du inte har samhället i ryggen under en övergångstid – hur ska du någonsin våga lämna den?

Lagarna finns – men tillämpas inte

Det finns lagar mot barnäktenskap, tvångsäktenskap, könsstympning och nu även mot oskuldskontroller och mot kusinäktenskap. Men mellan lagtext och verklighet gapar en avgrund. Allt för få åtal väcks. Antalet fällande domar utdöms. Problemet är bristande kompetens.

– Jag tror att fler inom rättsväsendet – både poliser, åklagare, domare och advokater – behöver specialistutbildning för att kunna tolka lagarna som är direkt kopplade till hedersmotiv, säger Gulan.

– Offren vet detta. De vänder sig till oss i organisationer som VHEK och får vägledning – men drar sig ofta tillbaka när verkligheten blir för tung. I hederskulturen har man hela det omgivande kollektivet mot sig och samhället har svårt att inse vad detta innebär.

Dubbelspel i politiken

I år kommer vi att till hösten ha politiska val i Sverige. Både Gulan och Amineh har erfarenheter av hur politiska ställningstaganden och valkampanjer kan gestalta sig.

– Politiken som helhet lägger sig platt för radikala högerkrafter, förklarar Amineh.

En kulturrelativistisk kostym medverkar till att kvinnoförtryck tolereras och kampen för jämställdhet läggas åt sidan.

– NATO-processen och Koranbränningarna skrämde svenska politiker till tystnad. Den svenska politiken blev fegare. I detta kohandlande och fiskande efter röster har respekten för demokrati och mänskliga rättigheter minskat. Vilka är det som betalar priset för den utvecklingen? Det är de här små flickorna, alla de unga kvinnorna, de människor som är sekulära, menar Amineh.

Slöjfrågan som ingen vågar ta i

Det finns en utredning om kriminalisering av slöjtvång på barn. Men Amineh är skeptisk till den. Problemet är att utreda slöjtvång på barn är i praktiken inte möjlig att genomföra. Det är inte barnen som är för eller emot slöja. Det är föräldrarna som tvingar dem att bära slöja.

– Barn vågar aldrig ifrågasätta sina föräldrar – särskilt inte i hederskulturen. Inget barn kommer heller att våga säga att de är tvingade. Och så länge förskolan är frivillig riskerar ett slöjförbud att hålla ännu fler flickor hemma, menar Amineh.

Gulan delar oron, men ser ljusglimtar.

– När obligatoriska språkförskolor införs från tre års ålder blir närvaron tvingande – och då kan slöjförbudet möjligen få reell effekt. Jag ser fram emot att ta del av den där utredningen, säger Avci. Men frågan om slöjan på barn blir så grymt polariserad varje gång den kommer upp.

Vägen framåt

– Idag är det inte så många som förnekar att hedersrelaterat våld och förtryck existerar i Sverige. Begreppet betraktades för tio år sedan som suspekt. Idag är det vedertaget. Vi har alltså kommit en bit på vägen – men vi har en väldigt lång väg kvar att gå, hävdar Gulan.

– För de över 250 000 barn och unga som vaknar varje morgon i Sverige är frågan enkel: När blir det vår tur att omfattas av svenska fri- och rättigheter och den så hyllade svenska jämställdheten?, säger Gulan. Svaret ligger ju inte heller i fler utredningar eller vackra ord från politikernas talarstolar. Det ligger istället i om våra politiker är modiga nog att peka med hela handen – och säga att här i Sverige menar vi allvar med att rasera hederskulturen och kämpa för att det inte görs några undantag när det gäller jämställdheten.

– För övrigt måste jag få säga det innan vi slutar samtalet. Amineh, du är en av de viktigaste rösterna. Och – du saknas i riksdagen, avslutar Gulan.