En nyligen framlagd studie från Göteborgs stad visar att hedersförtrycket bland skolbarnen har fördubblats jämfört med 2018. För att få bukt med situationen har olika regeringar i ett par decennier försökt få till lagar för att motverka hedersnormernas spridning.
Tyvärr har man inte lyckats. Hedersrelaterat våld och förtryck är ett omfattande samhällsproblem, som i Sverige länge förekommit i det fördolda. Man hade länge en överseende hållning till detta fenomen.
Hederskulturens kärna handlar om kontrollen av flickor och kvinnors kyskhet och oskuld. Under de senaste 22 år som förflutit sedan hedersmordet på Fadime Sahindal har debatten om hedersförtryck och hedersnormer fått större uppmärksamhet. Oavsett vilka regeringar som suttit vid makten, har man satsat hundratals miljoner på olika nivåer inom stat och kommun för att förverkliga ökad jämställdhet och större frihet för hedersutsatta kvinnor och barn. Resultatet har varit magert.
Nya lagar – nya krav
Nya lagar har nyligen stiftats. VHEK har varit en av de organisationer som drivit hedersfrågorna hårt. Under 2022 ställde jag som riksdagsledamot krav på att den dåvarande socialdemokratiska regeringen skulle utreda och lägga ett lagförslag till riksdagen om kriminalisering av utfärdandet av s.k. oskuldsintyg och genomförande av s.k. oskuldsoperationer samt om utvidgning av förbudet mot mot s.k.uppfostringsresor. I slutet av 2023 presenterades ett utredningsbetänkande med en rad förslag om att i Brottsbalken införa en ny straffbestämmelse rörande oskuldskontroller. Denna utredning kom också till stånd och har presenterat sina förslag.
VHEK välkomnar utredningens förslag om en kriminalisering av oskuldsingrepp genom en utvidgning av Lagen med förbud mot könsstympning av kvinnor (1982:316).
Vi är positiva till utredningens förslag om att utvidga de möjligheter till beslut om utreseförbud, som idag finns i Lagen om vård av unga (LVU), till att också gälla i de fall där det finns en påtaglig risk för en ung människa att bli förd ut ur landet och utsättas för s.k.oskuldsingrepp. Vi hade sedan tidigare även drivit krav om att detta utreseförbud även borde omfatta så kallade uppfostringsresor.
VHEK välkomnar också utredningens förslag om att kriminalisera underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott.
Vad säger Patientskyddslagen
VHEK är dock starkt kritiska till att utredningen inte föreslår någon kriminalisering av utfärdande av s.k.oskuldsintyg. Socialstyrelsen har i ett meddelandeblad från 2018 klargjort att läkare som upprättar oskuldsintyg bryter mot Patientsäkerhetslagens krav på att all sjukvård skall bedrivas utifrån ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. (Patientsäkerhetslagen, 2010:659] 6 kap1 §.
Utredningen pekar på att det idag inte finns något känt fall av utfärdande av s.k. oskuldsintyg eller genomförande av hymenoperationer, som fått några rättsliga följder. Det bör dock härvidlag noteras att utredningens konstaterande på intet vis är något belägg för att intyg inte utfärdats. Snarare kan det tyda på att tystnadskulturen i detta avseende varit effektiv eller att rapporteringen av sådana fall varit försumlig.
Utredarna nämner emellertid att utfärdande av oskuldsintyg förstärker och bekräftar ”hedersnormer och felaktiga föreställningar om den kvinnliga anatomin”, samt innebär ”en kränkning av en flicka eller kvinna att hennes sexualitet på ett otillbörligt sätt gjorts till en angelägenhet för en vidare krets”.
Här vill jag understryka att utredningen bortser från tyngden i de påståenden som man själv för fram. I vår verksamhet möter vi ständigt människor som utsätts för hedersförtryckets olika dimensioner, vilka vi bland annat dokumenterat i vår nyutkomna bok Hedersförtryck: Berättelser från Sverige och världen. Där understryks att hederskulturens kvinnosyn grundar sig på krav på flickors och kvinnors kyskhet och oskuld. Att då inte kriminalisera utfärdandet av oskuldsintyg innebär därför en legitimering av den kränkning som en flicka eller kvinna, som omfattas av intyget, utsätts för. Frånvaron av en kriminalisering innebär dessutom en legitimering av vanföreställningar om kvinnokroppen och den förtryckande kvinnosyn som upprätthålls inom hederskulturen.
Avskräckande effekt
VHEK:s perspektiv är att de oskuldsnormer, som i dagens Sverige upprätthålls och begränsar livet för flickor och kvinnor med rötter i andra länder, måste bekämpas. Ny lagstiftning är ett av flera verktyg i denna frihetssträvan.
En flicka eller kvinna som behöver ett skriftligt intyg om sin oskuld är också en person som handlar av rädsla inför ett hot i sin nära omgivning. I denna del vill vi framhålla att vår lagstiftning måste vara ett uttryck för det svenska samhällets allmänna rättsmedvetande och grundlagsfästa demokratiska värderingar, vilka står i klar och uppenbar konflikt med hederskulturens misogyna normer.
Det är i detta sammanhang man måste förstå kravet på en kriminalisering av utfärdandet av s.k. oskuldsintyg. VHEK menar också att en kriminalisering skulle ha en avskräckande effekt.
Utredarna begår ett tankefel när de drar slutsatsen att ”intygandet bygger ofta på en oskuldskontroll och genom kriminaliseringen av oskuldskontroller minskar i praktiken utrymmet för att straffritt intyga oskuld”.
Mot detta vill vi anföra följande argument: En kränkning av någons integritet kan inte ursäktas med att den har föregåtts av en ännu värre integritetskränkning som i sin tur gjorts straffbar.
Vi vill i detta sammanhang påpeka att Sverige bör göra som i Frankrike att införa en sådan lagstiftning mot kriminaliseringen oskuld intyg och oskuldsoperationer.
Oskuldskravet är socialt destruktivt
Om utfärdandet av dessa oskuldsintyg inte kriminaliseras innebär det att den kränkande behandling som de flickor eller kvinnor som intyget handlar om legitimeras. Frånvaron av en kriminalisering innebär dessutom en legitimering av vanföreställningar om kvinnokroppen.
En utebliven kriminalisering bidrar också till att man godtar en förtryckande kvinnosyn grundad på myter, som upprätthålls inom hederskulturen. En flicka eller kvinna som avkrävs ett skriftligt intyg om sin oskuld är en människa som handlar i rädsla och under under hot och påtryckningar från sin nära omgivning. Detsamma gäller när en kvinna tvingas till giftermål med en man som kräver av sin blivande fru att hon ska blöda på bröllopsnatten.
Det är samma sak när svärföräldrar kräver ett oskuldsintyg av den blivande bruden. Man sätter inte bara tryck på den blivande bruden utan även på brudens föräldrar, av vilka man förväntar sig att de ska presentera ett intyg även om brudens föräldrar egentligen inte vill. Samhället ska hjälpa kvinnor och flickor att ta kontrollen över sina kroppar och stärka deras integritet genom upplysning och inte vika sig för patriarkala strukturer.
Hedersförtrycket och demokratin
Vi inom VHEK anser att de oskuldsnormer, som idag förekommer och upprätthålls i dagens Sverige inte hör hemma i vårt land. De begränsar flickors och kvinnors liv och måste bekämpas. En ny och mer konsekvent och genomgripande lagstiftning är ett av flera verktyg i denna frihetssträvan.
En sådan demokratisk lagstiftning står i klar konflikt med hederskulturens kvinnofientliga normer. Det är i ett sådant sammanhang man måste förstå kravet på en kriminalisering av utfärdandet av så kallade oskuldsintyg.
Hälso- och sjukvårdens eget regelverk om tillsyn och sanktionsmöjligheter har inte varit tillräckliga för att garantera de rättigheter som uttrycks i Patientsäkerhetslagen.
Den som utfärdar oskuldsintyg behöver inte själv omfatta några hedersnormer. En person kan grunda sitt handlande på snöd ekonomisk vinning och cyniskt exploatering av patriarkala strukturer och andras vidskepliga föreställningar samt flickors och vuxna kvinnors maktlöshet.
Hedersförtryck och mänskliga rättigheter
Samhället ska aldrig acceptera att flickor och pojkar får sina liv begränsade i hederns namn. Vi har förväntningar att vår regering, trots utredningens överväganden, är beredd att i Sveriges riksdag samla en majoritet bakom ett förslag som både olagligförklarar och straffbelägger utfärdande av oskuldsintyg.
Utredarna ser inte heller något behov av att kriminalisera så kallad omvändelseterapi, vilket drabbar unga hbtqi-personer, som lever under hedersnormer. Även på denna punkt menar vi att det är viktigt att samla en majoritet i riksdagen för en sådan kriminalisering.
De som drabbas av hedersförtryck tillhör en av samhällets mest utsatta grupper. Det är politikens uppgift att se till att Sverige har en lagstiftning som ger dem rätten på sin sida.
Jag vill betona det fortsatta behovet av kunskapshöjande åtgärder om frågor som rör oskulds- och hedersnormer inom hälso- och sjukvård, såväl inom SFI, förskola, skola, på universitet som inom socialtjänst och rättsvårdande myndigheter.
