Hederskulturen har sina rötter i de förmoderna samhällen där släkten, klanen är den sammanhållande kraften – inte staten eller nationen. I dessa samhällen spelade kvinnorna en underordnad roll. Släktens heder handlade om flickornas kyskhet. Kvinnorna betraktades som mannens egendom. Kvinnorna var de som skulle upprätthålla och förvalta mannens, familjens och släktens heder. Skvallret i byn och bland grannar kunde ödelägga kvinnornas liv – t.o.m. leda till att kvinnor kunde berövas eller drivas till självmord. Dessa förhållanden råder fortfarande i många länder i världen.
Kulturer är föränderliga
I Sverige har det länge funnits en uppfattning om att dessa föreställningar om ”heder” praktiskt taget försvinner av sig självt när människor flyttar till vårt moderna land. Det är sant att både människor och kulturer kan förändras. Men det krävs också att det moderna demokratiska samhället uppmanar och ställer krav på en sådan förändring.
Ungdomarna försöker utmana dessa gamla föreställningar om kvinnors sexualitet och underordning i det moderna demokratiska Sverige. Många kvinnor och flickor som vi möter i vår verksamhet ute i skolor, på SFI och fritidsgårdar och flera andra sammanhang berättar för oss att när de tar steget och berättar om sin utsatthet vill de inte stanna kvar hos sin familj och gifta kvinnor vill skiljas från sina män. Vägen till frihet är mycket långt och plågsam för de flesta hedersutsatta ungdomar men också vuxna gifta kvinnor.
Lögnaktig propaganda mot svensk socialtjänst
Det har länge pågått hatkampanjer och dessutom om den svenska socialtjänsten ”kidnappar muslimska barn” . Desinformationen spridits av organiserade intressen och förra året förklarade MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) att ryktesspridningen och myter vuxit till ett säkerhetshot mot Sverige.[i]
För några månader sedan inleddes rättegången mot de unga män som förra året mördade sin egen mamma. Mordet på Nadja Blom hade föregåtts av en parallell rättskipning i Facebookgrupper. Flera medier rapporterade, tex i programmet P1:s ”Kaliber” om hur frånskilda kvinnor i Sverige hängts ut på TikTok som ”horor”. Den här sortens ryktesspridning utsätter kvinnor som brutit sig loss från hederskulturen för livsfara.[ii]
Dessa myter och rykten nådde flera arabiska länders tv-kanaler till tiotusental miljoner människor. De sprider illasinnade rykten om frånskilda kvinnor i Sverige och Tyskland och stämplar dem i enlighet med den hederskulturens vokabulär som ”ohederliga” eller ”horor”.
Vad bör regeringen göra
Det här är exempel på hur moderna sociala medier har inneburit att trycket från hedersnormerna har blivit starkare. Regeringen borde ta det här på allvar. Man borde till exempel se över lagstiftningen för förtal. Idag är det den drabbade som själv måste driva förtalsmål, såtillvida inte målsägaren är omyndig. De rykten om en kvinnas sexliv som drabbar hedersutsatta kvinnor räknas inte som ”grovt förtal” eftersom lagstiftarna inte tagit hänsyn till hur allvarliga konsekvenser dessa rykten får i den miljö som de utsatta lever i.
I Vhek har vi med tidskriften ”Förortsfeministen” och podcasten ”Hederspodden” velat låta dessa förföljda flickor och kvinnor komma till tals. Vi i VHEK har på olika sätt ställt krav på politikerna i decennier krävt flera lagar. Några förändringar i lagstiftningen har genomförts under de senaste åren, men mycket återstår att göra.
Det vore sorgligt om arbetet och kampen mot hedersförtrycket stannar upp, så som har skett när regeringen dragit tillbaka en färdig proposition om att slopa offentliga bidrag till föreningar och samfund som sanktionerar hedersförtryck. Vi har arbetat för att ansvariga politiker ska kunna ta del av hedersutsatta människors egna berättelser. Det är inga amsagor som förtäljes. Jag hoppas att både justitieminister Gunnar Strömmer och jämställdhetsminister Paulina Brandberg på allvar tagit till sig vad vi har haft att berätta.
Även vuxna kvinnor drabbas
Under sommaren har det varit precis som andra sommar och andra månader att jag och Vhek kommit i kontakt med både tonåringar och vuxna kvinnor som är utsatta för hedersnormer och hedersvåld. Våldet är både psykiskt, fysiskt och verbalt. Det handlar om allt från ekonomiska bedrägerier sviken, telefonterror, slöjtvång, inlåsning och sminkförbud.
Den svenska hedersvåldsdebatten har ofta fokuserat på utsatta barn och ungdomar. Men hedersförtrycket drabbar också vuxna. För vår podcast Hederspodden har vi intervjuat flera kvinnor som berättat hur även deras söner och i vissa fall döttrar sätter sig emot modern när hon vill lämna sin man. Jag möter dagligen kvinnor som berättar om hur man i hederskulturen är gift med flera personer. Kvinnan gift inom den egna familjen men också med dem som ingår i mannens familj. Ett stor släkt – även de egna barnen – kontrollerar och bestämmer över henne.
Få fall leder till åtal
Hedersförtryck blev ett särskilt brott för ungefär ett år sedan. Straffet för ett hedersbrott kan ge upp till sex års fängelse. För att någon ska kunna dömas krävs bland annat att kränkningar ska ha upprepats och att heder varit ett motiv för brottet. Sedan hedersförtryck blev ett särskilt brott har polisen lämnat över 116 fall av misstänkt hedersförtryck till åklagare, men endast ett enda fall har lett till åtal.
Hedersförtrycket börjar väldigt tidigt i livet i form av mindre kontroll och begränsningar som sedan växer med flickans ålder. Det kan handla om att föräldrarna sätter en slöja på en flicka i förskoleåldern. Hedersförtryck är inte kopplat till religion men religion kan användas för att förstärka hedersförtrycket. För många barn är hedersförtrycket helt normaliserat. En 16-åring flicka berättade i veckan för mig att det var först när hon började på ett gymnasium där infödda svenskar var i majoritet som hon förstod hur utsatt hon och hennes kompisar hade varit. Hon berättade också om hur flickor som klädde sig som de själva ville blev kallade ”horor” och om en ständig kontroll och e ständigt närvarande rädsla för kränkande ryktesspridning.
Det återstår massor att göra
Det är bra att hedersförtryck under de senaste åren fått en större plats i den politiska debatten. Olika regeringar har satsat hundratusentals kronor i syfte att detta syfte, men tyvärr går ännu mer pengar till föreningar, organisationer och samfund som upprätthåller och legitimerar hedersnormerna. Vi i Vhek har i snart två decennier drivit kravet att dessa organisationer och samfund ska fråntas bidrag som finansieras med skattemedel. En sådan proposition togs fram under förra mandatperioden men den nuvarande regeringen har lagt den i malpåse. Tyvärr har den nuvarande regeringen lagt den i malpåse.
Skola, socialtjänst och polis har inte tillräckligt kunnat samarbeta för att stoppa bortförandet av barn. I många kommuner saknas kompetens och rutiner för att hantera hedersproblematik. Här behövs förbättrad fortbildning och slopad sekretess. För tre år sedan blev det möjligt att utfärda utreseförbud på barn som riskerar att könsstympas och giftas bort. Utreseförbudet behöver också omfatta så kallade uppfostringsresor. Redan på barnmorskemottagningen behövs föräldrautbildning som tar upp barns rättigheter.
Det behövs tydliga regleringsbrev till alla ambassader där människor som ansöker om anhöriginvandring eller söker asyl och kan på ett bättre och noggrant sätt. Inte minst måste våra myndigheter lära sig att hantera familjers bortrövade och bortgiftande av i första hand av flickor men även pojkar till föräldrarnas hemländer. TV-programmet Uppdrag Granskning visar med all önskvärd tydlighet att personalen på Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, SFI och inom hela skolväsendet och inom våra socialförvaltningar måste bibringas kunskaper och kompetens om hedersnormer och hedersförtryck.
En kamp för att förverkliga allt det som jag räknat upp ovan innebär att man gör upp med regeringars, myndigheters och politiska partiers byråkratiska trögrörlighet och liknöjdhet. En sådan kamp kräver, som det sägs i rubriken ovan, envishet och uthållighet.
Amineh Kakabaveh
