Våldet mot världens kvinnor

Av Anders Hallengren

Var tredje kvinna är utsatt för övergrepp

Är du som kvinna utsatt för våld eller tvång är du inte ensam. Våldet drabbar kvinnor och flickor i alla miljöer och i alla världsdelar. Om man får tro rapporter och statistik från Förenta Nationerna i New York, FN:s kontor för mänskliga rättigheter i Genève (OHCHR), och Världshälsoorganisationen (WHO), så har var tredje kvinna i världen erfarit fysiskt våld eller sexuellt ofredande, och var tredje kvinnomord i världen begåtts av en intim partner. Enligt en studie gjord inom EU-projektet Unisafe vid universitet och högskolor i femton länder, har två av tre inom akademin utsatts för könsbaserat våld — varav psykiskt våld 57%; sexuella trakasserier 31%; fysiskt våld 6%; (Universitetsläraren 8/2022). Projektet definierar genusbaserat våld som ojämlikhet och uttryck för makt, och omfattar fysiskt, ekonomiskt, psykiskt och sexuellt våld. Man noterar också att detta våld främst drabbar kvinnor och att få anmäler det. Kanske detta beror på samhällets acceptans? Eller att mycket av detta aldrig definierats som våld eller brottslig handling? 

Våld mot kvinnor och flickor är en gammal företeelse som på senare tid kommit att uppta en allt större plats i nyheter och debatt. Lagar mot kvinnovåld och sexuellt våld i krig har aktualiserats genom händelser i världen. Gruppvåldtäkter, cyberstalking och hämndporr har hamnat på den politiska agendan liksom hedersmord, kvinnlig könsstympning och internationell människohandel, s.k. trafficking. En helhetsbild av hela problematiken är svår att få eftersom det inte finns någon global statistik. Anledningen kan vara att definitionen av kvinnovåld är svävande och varierar. Optimistiska intellektuella, främst bland dem Harvardprofessorn Steven Pinker i bestsellern The Better Angels of our Nature, har hävdat att våldet länge minskat i världen och att den aldrig varit så trygg och säker som nu. Men kanske beror denna uppfattning på att våldet mot kvinnor är så dåligt dokumenterat? 

En av dem som har tagit itu med detta problem är Jacqui True, professor i internationella relationer vid Monash University i Australien och Fellow vid Fredsforskningsinstitutet i Oslo. Hon menar att illusionen av en alltmer våldsfri värld sannolikt beror på att våldet mot kvinnor är så lite belagt. För att förbättra statistiken har hon tagit sig för att definiera och beskriva vad som är kvinnovåld, bland annat i boken Violence Against Women (Oxford University Press). Som en internationellt känd forskare inom ämnesområdena globalisering och genus, går hon systematiskt tillväga i sin kartläggning av begreppet VAWG (Violence Against Women and Girls). Hon tar upp det aktuella kunskapsläget och de otaliga formerna av förtryck och skisserar de mest lovande åtgärderna inom politik och opinionsbildning för att få ett slut dessa övergrepp. Dit hör både övernationella initiativ, statliga reformer och frivilligrörelsers kamp, men inte minst kunskap. I grunden krävs, menar hon, en samhällsomvandling på basis av den problematik som en långsamt framskymtande statistik nu börjar visa. Alltså har forskningen och opinionsbildningen lika centrala roller! Ett viktigt resultat av hennes utredningar är, att våldet varierar i tid och rum, vilket bevisar att det kan bekämpas!

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter

FN:s Deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (1993) definierar detta våld som ”genusbaserat våld som leder till, eller sannolikt kommer att resultera i, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, inklusive hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig detta sker offentligt eller privat.” Deklarationen kräver att stater ”utövar vederbörlig aktsamhet för att förhindra, utreda och med nationell lagstiftning bestraffa våldshandlingar mot kvinnor, oavsett om dessa handlingar begås av staten eller av privatpersoner.”

Den Universella förklaringen av mänskliga rättigheter (UDHR), antagen av FN:s generalförsamlingen 1948, var det första juridiska dokument som fastställde ett allmänt skydd. Dess 30 artiklar deklarerar att mänskliga rättigheter är inneboende i alla människor på jorden utan undantag. Till denna allmänna förklaring har sedan tillkommit en rad överenskommelser, konventioner, fördrag och rättsliga dokument i det internationella samfundet, såsom den internationella konventionen om civila och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. FN:s barnkonvention, antagen i Sverige 2018, hör också dit. 

De trettio artiklarnas allmänna deklaration av rättigheter gör ingen skillnad på män och kvinnor. Alla är födda fria och lika värda, har rätt till liv, frihet, personlig säkerhet, likhet inför lagen; frihet från alla former av slaveri, förnedring och tortyr. Att män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning på grund av etnisk tillhörighet, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj om de vill. Att de äger lika rättigheter vid giftermål, under äktenskap och vid äktenskaps upplösning, och att äktenskap skall ingås endast med de blivande makarnas fria och fullständiga samtycke (artikel 16:1-2). 

Mänskliga rättigheter är en idé som uppstod under Upplysningstiden men som blev revolutionär långt senare då folk insåg att detta måste gälla alla folkslag på jorden och till och med kvinnor! Faktum är: att förringa någon persons människovärde är att sätta dennas mänsklighet i fråga! 

Internationell rätt

Våldet mot kvinnor är sålunda erkänt som ett brott mot folkrätten genom FN-fördrag. Men därmed är ju inte saken klar och de utpekade missförhållandena avhjälpta. Olika kulturer har sin syn på saken och har sina egna värderingar, seder och bruk. Alla länder var inte med i FN-arbetet från början, och inte heller har alla FN-medlemmar accepterat deklarationer och konventioner av detta slag. 

Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i Islam är en deklaration som förmedlar en muslimsk syn på mänskliga rättigheter. Den antogs av Islamiska konferensorganisationen i Kairo 1990 och fastslog sharia som dess rättsliga grund, det vill säga Islams traditionella rättssystem, ytterst baserat på Koranen. Flera muslimska länder ansåg att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna inte tog hänsyn till skilda kulturella och religiösa förhållanden. Exempelvis har Saudiarabien ratificerat ett flertal FN-deklarationer med förbehållet att landet endast anser sig bundet av åtagandena i konventionerna i den mån de inte strider mot landets religiösa lagstiftning i enligt med Koranens bud. Konflikter mellan Islam och FN:s så kallade Universal Declaration of Human Rights finns när det gäller kvinnans ställning, men också beträffande religionsfrihet, yttrandefrihet, och homosexuellas rättigheter, områden där Kairodeklarationen skiljer sig från den av FN antagna motsvarigheten.

På så sätt kan man säga att det finns två värdegrunder i världen från rättslig synpunkt. Att världssamfundets globalism och sharialagarna kommit på kollisionskurs belyses och diskuteras i en massiv analytisk forskningsantologi, Sharia Law in the Twenty-First Century (red., Muhammad Khalid Masud vid Högsta domstolen i Pakistan och Hana Jalloul Muro vid Spaniens parlament, World Scientific 2022). Att ingen grupp av länder har ensamrätt att bestämma i dessa frågor är klart, liksom att en åsikt inte nödvändigtvis blir sannare bara för att den omfattas av många. Däremot är det tydligt att det i alla världsdelar finns en växande opinion för kvinnors frihet och jämställdhet, som på sikt sannolikt är starkare än gamla kulturtraditioner! Så är det ju också i Sverige, som före 1900-talet var bundet av kristendomens moral, seder och bruk. Här i Västerlandet har vi inte mycket att yvas över om vi ser tillbaka. Kampen för kvinnors jämställdhet pågår ännu under idel motstånd. Först under tjugonde århundradet kom politiska reformer som allmän rösträtt. Europas historia präglas av våld, förtryck och erövringståg liksom den militanta tonen i de äldsta bibelböckerna. Antiken, den stolta andliga förankringen för vår civilisation, är en romantisering av en grym verklighet baserad på slaveri och våld mot kvinnor. Hur skönt skildrades inte våldtäkten på romarinnan Lucretia i konst och litteratur liksom våldförandet på Proserpina i en kultur där hälften av befolkningen var livegna! Menstruation har kvinnor haft sedan tidernas begynnelse men den första gången detta naturliga fenomen omtalas i den europeiska skönlitteraturen är i James Joyces roman Ulysses från 1922.

Allt är inte relativt!

Folkrätten baserar sig på internationella avtal och konventioner, samt ytterst på naturrätten som är ett filosofiskt begrepp och innefattar morallagar, vilka oberoende av varandra omfattats i många kulturer långt tillbaka i tiden. Dessa lagar har ansetts inneboende i människan — såsom att det i princip är fel att mörda och plåga sina medmänniskor, liksom att lura och bedra dem. Tanken är att sådana regler är grundvalen för att vi ska kunna leva tillsammans, och att de därför fallit sig naturliga för oss. Ett exempel är att man bör behandla andra som man själv vill bli behandlad därför att livet då blir lättare för alla.

Problemet är att det finns undantag, och att etiska lagar inte kan bevisas fastän de kan tyckas förnuftiga, samt att naturvetenskapen inte är till hjälp i fastställande av normer, vilka har en mer känslomässig grund. Däremot kan man som argument anföra, att på samma sätt som det finns ett riktigt sätt att bygga broar så att de inte brakar samman, eller ett rätt sätt att sköta växter så att de bär blom och frukt och inte vissnar, så finns det ett rätt sätt att vårda och uppfostra barn så att de inte skadas, liksom att det finns nyttig och hälsovådlig föda eller ett gott sätt att umgås och inrätta ett samhälle. Det vill säga, att det faktiskt finns något som är rätt och fel, gott och ont i de flesta sammanhang även från objektiv synpunkt! 

Dock är detta egentligen bara ett sätt att resonera rationellt. Ett annat problem med de mänskliga rättigheter som folkrätten talar om, är att de alltså framröstas av en del länder och inte av alla. Inte heller kan de jämföras med civilrättsliga lagar, om brott mot dem inte får påföljd. Dessutom hjälper det inte om länder fastslår ett beteende som regel om få följer denna regel. Allt ansvar vilar då till sist på enskilda initiativ och eldsjälars propaganda eller icke-statliga organisationers humanitära arbete. 

Samtidigt är det ett faktum att enigheten i kvinnorättsliga frågor ökat globalt på senare tid.  Fast ingen regering har ensam kunnat åstadkomma så många reformer och förbättringar för kvinnor som världens feministiska organisationer och rörelser, i vart fall inte utan deras agitation och aktioner. Genomgripande förändringar kommer ofta från folket — såsom exempelvis #MeToo-rörelsens internationella kamp mot sexuella ofredanden, våldtäkter och patriarkalisk tystnadskultur. Dess länge uppdämda kraft var så stark att samhällen skakades i sina grundvalar när detta kollektiva uppror släpptes loss. Om kloten rullas rätt, faller samhällets stöttepelare som käglor. 

Anders Hallengren, är docent vid Stockholms universitet och IFJ publicist specialiserad på folkrätt och internationella relationer. Har arbetat i fem världsdelar. FN-volontär utbildad vid OHCHR. Författare till The Moment Is Now (2019) och Ocean Bound Women (2023).